Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Passion på villospår

Efter flera år
eller kanske ett helt liv:
Lugn avslappnad paus
då huvudet är tomt
och ingen inre sorg
gäckar den önskade friden.

Tråkigt kan jag känna
samtidigt som det gröna bladet
bara är och ger mig
sorglöshet utan passionen
som så ofta fått mig
att leva i, utan och med.

Jag lämnade "den" där bakom
och glömde ge en färdriktning
så än i dag irrar den runt
i ett försök att leta
under och över
men glömmer sorglöshetens land
där tiden saktat in.

Friden må vara bra
och allt har sin tid
men jag saknar min följeslagare
och sätter mig i skogsbrynet
för att vänta in
den tröstlösa passionen
som i sakta mak snubblar fram.