Från en obeskrivlig plats

du tror tiden

som inte ens existerar

har något att göra med

det här



du ger mig korridorer

med låsta dörrar



större delen av min tillvaro

spenderar jag i en skrubb

nära något jag tror är

ditt hjärta



insprängd mellan

en skurborste och en hink

ristar jag kartor på väggen

för jag är vilse

så långt hemifrån



förlorade vägar knutna i en näve

jag vill inte återuppta

någonting mer



ibland tar sig några sjuka

toner in mellan luftdraget

längs golven

liksom lugnar mig med

knappt kännbara strykningar

på min kind

en döende fjärils sista vingslag

innan hon kapitulerar

för gravitationen

Av Catherine Danell 15 aug 2010 21:09