Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

På väg mot Livet

Jag skriver för att du ska komma ihåg
den dagen då allt detta verkar fjärran
och livet har tagit dig igenom
till en plats där du kan vara trygg.

Åren som gått har kantats av sorg,
förtvivlan och ilska,
känslor jag känner igen
men som jag vet vi alla måste genomleva.

En vårdag orkade du inte mer
utan föll ihop med ansiktet mot gräset
och blicken i fjärran vänd mot
evigheten du trodde var friheten.

Tonåren är lärdomens tid till resignation.
Allt det vi inte ville bli
är ändå det vi till slut hamnar i
med måsten och plikters krav.

Det är en tid då vi upptäcker att
Jaget är viktigare än gruppens enträgna
villkor, och då vi finner den inre fridens
väg till självrespekt och glädje.

Idag är du mer sårbar än du någonsin varit
men det klär dig och ger en värme
jag letat efter som ger ödmjukhet
inför det vi ändå är födda till:

Livet