BP lagade inte skada innan läckan – ville spara pengar

BP grundades år 1909 under namnet Anglopersiska Oljebolaget som en del av det brittiska imperiet. I enlighet med det brittiska frihandelssystemets syn på människor som en handelsvara, behandlade man sin egen arbetskraft som boskap och brydde sig inte ett skvatt om deras välbefinnande.

I ett internt memorandum från BP, som nyligen publicerades i The Daily Beast Blog, ställde man upp en modell där kostnaderna för ett människoliv helt cyniskt jämförs med kostnader för säkerhetsåtgärder. I klartext: Även om man måste betala mångmiljonbelopp i skadestånd till de elva avlidna oljearbetarnas familjer, är detta ändå billigare än de extra utgifterna för säkerhetsåtgärder.

Så räknar BP, och de flesta av dagens ekonomer, utbildade i det brittiska systemet, på hur man kan maximera vinsterna! BP:s politik har inte ändrat sig på hundra år.

Före oljekatastrofen i mexikanska golfen tillämpade man just en sådan kriminell sparpolitik. När BP beslutade att borra efter olja djupt ner på havsbotten, var det klart att man kanske överskred den använda teknologins gränser och att man därmed tog stora risker genom att slutligen ta bort den lera som höll emot uppströmmande gas. När olyckan skedde fungerade inte den vanliga utblåsningsspärren. Enligt en överlevande som framträtt i det amerikanska TV-programmet 60 Minutes visste BP att denna sista skyddsbarriär skadats flera veckor innan olyckan, men ingenting gjordes för att reparera den. Ännu värre är att en BP-representant bara timmarna innan explosionen insisterade på att en speciell säkerhetsåtgärd inte skulle vidtas eftersom den både skulle kosta tid och pengar för BP.

Att British Petroleum just det: British, inget annat använder brittiskt brutala metoder och inte tvekar att låta människor dö om det skulle behövas, borde därför inte förvåna någon.


Obama måste avsättas

Problemet är snarare att USA just nu har en svag, narcissistisk president som hellre går Londons ärenden än skyddar det amerikanska folket. James Carville, känd rådgivare i det demokratiska partiet, har gått till hårt angrepp mot Obamas slappa attityd till en av historiens värsta miljökatastrofer: "Franklin Roosevelt skulle ha hoppat ur rullstolen och skyndat sig till kusten för att själv ta itu med saker och ting."

Han har rätt. Franklin Roosevelts fiende nummer två efter Adolf Hitlers nazister var Winston Churchills brittiska imperium. Roosevelt sade till sin son Elliott 1943:

"Jag har försökt göra klart ... att även om vi är Storbritanniens allierade och med dem i kriget fram till segern, så får de aldrig tro att vi är med bara för att hjälpa dem att hålla fast vid sina arkaiska, medeltida imperieidéer ... Jag hoppas de begriper att de inte är chefen; att vi inte tänker sitta och se på hur deras system omintetgör tillväxten i vartenda land i Asien och hälften av länderna i Europa till på köpet."
Mer om detta kan man läsa i Elliott Roosevelts bok "As He Saw It" och på LaRoucherörelsens svenska webbplats.

Obamas agerande i samband med oljekatastrofen är endast det senaste i raden av åtalbara förseelser från hans sida. Hans uttalade avsikt att förstöra och lägga ned NASA:s rymdprogram som representerar grunden för den amerikanska republikens vetenskapsdrivna ökning av arbetets produktiva kraft per capita och kvadratkilometer, hans sjukvårdsreform som är en kopia av Hitlers T4-program från 1939 i syfte att spara in triljoner dollar på "liv som inte är värda att levas", och hans regerings allmänt destruktiva inrikes- och utrikespolitik, betyder att det inte längre finns någon plats för honom i Vita Huset om USA och världen vill överleva.


Krisen och lösningen

Oljekatastrofen i Mexikanska golfen var en typ av händelse som under det nuvarande globala finanssystemet förr eller senare var tvungen att inträffa. Vi visste inte exakt när, var, vad eller hur, men vi visste att sådana typer av händelser inträffar när man tolererar existensen av ett sådant brittiskt monetärt system som vi nu har. Historien drivs inte av sådana händelser, utan det är sådana händelser som tvingas fram av den dynamik som råder, och det är denna dynamik som vi nu måste ändra.

Lyndon LaRouche beskriver i sin nya artikel "Slutspelet har börjat: Dags att kliva ur!" hur det måste gå till:

"Hela världen, särskilt det transatlantiska området, står just nu på randen till ett globalt sammanbrott som kommer att göra alla former av nominella pengar i alla länder värdelösa på alla världens internationella marknader. Kort sagt, en allmän, global sammanbrottskris, som slår mest direkt mot den transatlantiska världen, men som, kort därefter, kommer att omsluta hela planeten.

För den här situationen finns det bara en bot; alla andra påstådda alternativ är att betrakta som kliniskt vansinniga. Denna bot är en omedelbar tillämpning av den strikta Glass-Steagall-regeln från 1933 bland en grupp tongivande länder i världen, sammanfogade med ett USA utan den brittiske marionetten Obama, för att bilda ett solitt nätverk av nationella affärsbankssystem som styrs av en sådan strikt regel.

För detta ändamål har jag rekommenderat en kärnallians bestående av en amerikansk regering utan Obama, organiserad runt ett fyrmaktsinitiativ bestående av USA, Ryssland, Kina och Indien, ett fyrmaktsinitiativ ägnat att dra in många andra av världens länder i en form av globalt system med fasta växelkurser mellan valutorna."

USA kan i dag börja bygga upp den fysiska ekonomin genom att dra igång North American Water and Power Alliance NAWAPA, en modern motsvarighet till hur Franklin Roosevelt på 1930-talet bekämpade depressionen och utvecklade den amerikanska södern genom Tennessee Valley Authority TVA.

I Sverige kan vi skapa uppemot en miljon nya produktiva jobb genom en aktiv kreditpolitik med satsningar på infrastruktur, bostäder, industri, jordbruk, sjukvård, vetenskaplig forskning med mera. Detta är en av huvudpunkterna i EAP:s program för riksdagsvalet.

Men för att göra detta möjligt, behövs en övergripande lösning för att begrava det sedan länge avlidna globala finanssystemet och skapa ett nytt globalt kreditsystem, med hjälp av en Glass-Steagall-reform. Det är detta som måste in i den svenska valdebatten, och på den punkten har rättrådiga svenska väljare än så länge bara ett val: Europeiska arbetarpartiet – EAP."

Av Sergej Strid 28 jul 2010 09:14