Censur – ett trubbigt instrument

En svensk översättare av japanska manga-serier har blivit dömd för barnpornografibrott av Uppsala tingsrätt sedan polisen efter en husrannsakan i mannens bostad hittat 51 teckningar som bedömdes som olagliga, bland de hundratusentals teckningar som mannen hade i sitt arkiv. Läs mer

Varken åklagaren eller någon annan hävdar att de förbjudna serieteckningarna utgör dokumentation av övergrepp på några verkliga barn. Det gör de inte, helt enkelt. Inget verkligt barn har kommit till skada eller kränkts. Det brottsliga är innehavet av teckningarna som sådana, eftersom lagstiftaren och tingsrätten anser att de är för osmakliga eller olämpliga för att ens få finnas i en byrålåda eller dator. Det är själva konstverket som föreställer ett barn som är brottet, alldeles oberoende av om det faktiskt existerar något sådant barn. Förbudet gäller en konstform, inte några handlingar mot barn.

Den här svenska lagstiftningen vill nu vår EU-kommissionär Cecilia Malmström sprida i övriga Europa och jag hoppas att hon misslyckas rejält för detta är en lag som innebär en censur som dels strider mot grundläggande yttrandefrihetsbegrepp och dels av uppenbara skäl blir alldeles för rättsosäker.

Tänk er en så enkel sak som ett utvidgande av tillämpningen av denna lag som i praktiken, med den tolkning som rätten gjort, innebär ett förbud mot teckningar som skildrar olagligheter.

Jag sympatiserar med och förstår politikers ärligt goda vilja att försöka stoppa något så vidrigt som barnporr, självklart. Det får dock inte ske på de sätt som nu förespråkas eftersom såväl den lagstiftning som nu är aktuell som vad som tidigare föreslagits av Malmström avseende censur/blockering av sajter på nätet innebär att man väljer åtgärder som är ineffektiva och som får alldeles för stora konsekvenser för fri- och rättigheter.

Den här sortens åtgärder hör inte hemma i en demokrati annat än i vad jag skulle vilja kalla desperata undantagsfall som till exempel i samband med krig eller större naturkatastrofer etcetera.

Ibland så tänker jag mig att censur är ungefär som en bakterie som människan bär på och att den under normala omständigheter inte gör någon skada, som till exempel de streptokocker som orsakar Rosfeber. Bakterierna utgör ofta en del av patientens normalflora och har vid sjukdomen kunnat penetrera huden. I regel finns en hudskada bakom, exempelvis ett skärsår, skavsår, kroniskt bensår etcetera, men det är inte alltid som man kan finna ingångsporten.

Censuren finns som ett instrument i en demokratisk stats arsenal av olika åtgärder som ska kunna vidtas under en begränsad tid i olika situationer då de är nödvändiga för ett samhälles överlevnad.

Tränger censuren likt bakterien in i samhällskroppen genom en skada, som förorsakats denna av till exempel ett terrordåd och utan att vi vidtar rätt åtgärder för att kontrollera censurens effekter, så kan censuren likt streptokocken förorsaka olika allvarliga sjukdomstillstånd för demokratin. Censur måste därför hanteras med samma varsamhet och försiktighet som vi hanterar bakterier på ett forskningslaboratorium.

Vi vet alla att så snart en lag är på plats så startar ämnesglidningen. Det som var tänkt att fungera på ett visst sätt riskerar efter en tid att fungera annorlunda och även att tillämpas på områden som det från början aldrig var tal om skulle innefattas av lagen. Detta dels som en följd av medveten förändring men dels också ofta som en konsekvens av att hela vår samlade lagstiftning numera är så komplex att ingen riktigt kan förutse konsekvenserna av en ny lag innan den implementerats och vi fått de första vägledande domarna.

Jag tycker följaktligen inte bara att den här svenska lagen absolut inte ska "exporteras" till EU, jag tycker dessutom att den svenska lagen ska rivas upp av riksdagen och förpassas till alla lagars sista vilorum, chefsåklagarens kontor på Riksenheten för polismål i Malmö. Det sista var en lätt skämtsam ironi men som alla sådana så innehöll den en del sanning...

För övrigt så skulle både Cecilia Malmströms som den svenska regeringens uttalade ambitioner på barnporrens område vinna mycket i trovärdighet på att man omprioriterade vissa centrala resurser på ett sådant sätt att rikskriminalen satte fler centrala utredare på barnporr än på fildelning istället för tvärtom, som det är idag. Läs mer

Av Michael Gajditza 27 jul 2010 09:42