Betyg: 3 av 5
Johnny Lynch, a.k.a Pictish Trail från skotska Fence Collective och Adem Ilhan slår sina kloka huvuden ihop och åstadkommer ett album som emellanåt känns som Passion Pits äldre och lite allvarligare bror. Emellanåt som en aningen mindre hipp version av Simian Mobile Disco. Den utomordentligt finstämda "Warm Welcome" påminner i delar om den tilltalande lågmäldhet som genomsyrar Thom Yorkes mer än fyra år gamla "Atoms For Peace" från albumet "Eraser".
På det hela taget är "Yes, And Dance" ett habilt elektropop-album. Det är framförallt när Ilhan och Lynch tonar ned ljudbilden och låter större fokus läggas på deras väldigt väl fungerande sångsamarbete som de är som bäst. Det känns dock inte fullkomligt realiserat; som om duon sitter inne med en större potential. En potential de inte till fullo lyckats kanalisera. Jag känner mig övertygad om att de vid framtida försök, om några sådana blir av, kommer göra just detta och bli exakt så bra som jag känner på mig att de kan vara.
Av Aje Björkman 12 jul 2010 11:18 |
Författare:
Aje Björkman
Publicerad: 12 jul 2010 11:18
Ingen faktatext angiven föreslå
Kultur, &, Nöje, Musik, Skivrecension, Kultur & Nöje, Musik, Skivrecension, yes, and, dance, lovande, debut, hela, taget, yes, and, dance, habilt, elektropopalbum, framförallt, ilhan, lynch, tonar, ned, ljudbilden, låter, större, fokus, läggas, deras, väldigt, väl, fungerande, sångsamarbete, bäst | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå