Elefantepos

Vilsna elefanter söker sin savann men hittar den inte – plantagerna har för länge sedan lagt savannen under raka rader planterade träd.

Den enda snitslade banan elefanterna kan följa är den till utrotningens rand – mållinjen för allt liv.

Liksom den köpstinna ikeakunden väller ut över motorvägarna som leder till och från – och liksom ikeakomplexen vält ut över landskapen, jordbruksmarken och de små torpstugorna väller istiden till synes oändligt långsamt in över det förödda livet.

Istider kommer och går – nu i brottning med växthuseffektens globala uppvärmning som kanske inte är annat än avkylning som inte är annat än solen – än månen – än universums ständiga puls – "so what"... vem bryr sej?

Men elefanterna då – de hungrigt köpstinna – de vilset borttappade skruvarna – alla de förkomna och universalnyckeln som ingår – kanske inte gratis, för det är alltid kunden – du och jag... köparna, som betalar – och hur många universalnycklar har betalats – hur många ton jordisk massa har grävts fram ur vårt inre, vår flytande magma, vårt blod – för att förkomma i rescyklingens svällande sopberg...

Likt ikeaanläggningar som döljer hyddor av jord under betong och blå plastkassar väller istidens förebud ut över landskapets odlings mark konverterat till parkeringar där övergivna kundvagnar ylar i väntan på isens frusna tystnad.

Och elefanterna – de otidsenliga, de vars långa känsliga näsor förgäves söker universalnyckeln till sitt ännu bankande hjärta – deras ännu varma pulserande närvaro gör det så svårt att ge upp livets plåga då var dunkande puls håller drömmen om möjlig kärlek vid liv.

Av Teddy Widegren 06 jul 2010 13:25