sourze.se

Liza

"Kanske är det så att kärlek bara är en abstraktion, men i så fall är det en mycket påtaglig abstraktion."

Hon hade en halväten falafel i handen då hon såg honom kliva av Egged-bussen. Han var lång och smal, mycket solbränd och det långa håret var rufsigt och solblekt. En typisk backpacker, om det inte varit för den snygga pikétröjan i mörkblått som matchade hans bruna armar. Han såg sig omkring och verkade en smula vilsen. Hon tog chansen och gick fram till honom.

– Vill du ha min halva falafel, jag orkar inte äta upp hela.
Han såg frågande på henne men tog emot falafeln och åt upp den.
– Tack, sade han.
– Har du någonstans att bo, jag har ett vandrarhem som är både billigt och bra, sade hon.
– Hur billigt?
– 50 Schekel per natt, då ingår dusch. Han funderade en kort stund, sedan sade han att det var ok, så frågade han var det låg.
– Du kan åka med mig, jag brukar åka till busstationen för att ordna gäster, nu skall jag bara förbi mina föräldrar och hämta en gryta. De har lagat till mig.

Hon hade en stor Renault 30, sexcylindrig med automatlåda. Han satte sig bredvid henne på passagerarsätet fram. Hon hade fått bilen då hennes tidigare make lade in om skilsmässa för drygt ett år sedan. Han hade löst ut henne från deras hus så hon kunnat köpa lägenheten som hon nu drev vandrarhemmet i.

Hon körde ut från parkeringen utanför busstationen, fortsatte ut mot ett område som var bebyggt av villor.
– Du får vänta i bilen, mina föräldrar har inte kommit över att jag skiljt mig ännu.

Hon kom tillbaka med en kastrull i händerna och ställde den på golvet i baksätet.
– Mina föräldrar skyller mig för att min man lämnade mig, de tycker att en kvinna som inte klarar att hålla kvar sin man är en dålig kvinna. Men de hjälper mig ändå, de lagar mat till mig. Han såg på henne men sade inget. Hon körde vidare in mot stadens västra centrum. Hon stannade på en parkeringsplats. Hon såg på honom, sedan såg hon rakt fram. Så lade hon handen på hans kön, utanpå hans byxor. Han såg på henne.
– Varför låter du mig göra så här? frågade hon honom.
– Jag tror att du testar mig på något sätt, jag är nyfiken på vad du tänkt göra härnäst.
– Jag sade att det kostar 50 scheckel per natt, men sover du i mitt rum är det gratis.
Hans skrattade och sa att han tyckte att det var en juste deal. Hon bet ihop, "han tror inte på mig och han driver med mig" tänkte hon.
– Jag skojar inte, det är en deal för dig, det är gratis i mitt rum och då är det min säng hos mig det gäller. Hon tog bort handen och körde ut från parkeringen.
– Jag måste tillbaka och ta emot nya gäster.

Hon hade nästan hela undervåningen i ett hyreshus helt nära King David gate. Två av rummen var iordningsställda till sovsalar för män, två av dem för kvinnor och i mitten fanns köket som användes som frukostmatsal tillsammans med korridoren. Mitt i lägenheten låg Lizas privata rum. Han såg att det endast fanns två toaletter.
– Hur många brukar de sova här? frågade han
– Det är sex bäddar i varje rum, jag har fyra rum till sovsalar, sedan bor ju jag och min dotter här. Han räknade snabbt.
– Då gäller det att ställa sig tidigt i kö om man vill duscha.
– Skojar du? Jag har en lista här där man får skriva upp sig. Till den lilla toaletten gäller kö.

I köket satt några gäster och drack te, hon visade på vattenkokaren, var koppar och annat porslin fanns och på en låda där det fanns tepåsar och pulverkaffe i portionspåsar.
– De brukar kosta 1 Schekel styck, men du kan ta det du vill ha.
Han tog en påse med snabbkaffe, hällde hett vatten i en kopp och satte sig bredvid två engelska killar som båda hette Brian. Liza gick in på sitt rum. Brian 1 såg på honom.
– Du liknar hennes förra.
– Hennes förra man?
– Nej, hennes förra älskare, han var jugoslav. Var kommer du från? Skandinav, tysk?
– Jag är inte hennes älskare.
– Ok, hon brukar plocka upp dem med bilen, det var därför jag frågade. Är du på väg hem eller har du nyss kommit?
– Jag skall flyga hem om en vecka, eller till Rom åtminstone, ville se staden först.

Brian 2 som suttit tyst kom med i samtalet.
– Vi var på Golgata i dag; "Here the Soil is barren, Here nothing grows but crosses. Nailed upon a wooden frame, twisted yet unbroken, You your forgiveness Falls as dew. Surley he will rise again". Ett vidrigt ställe, grundbulten för hela vår västerländska civilisation, en dammig kulle, en romersk tortyrplats. Hur mänsklig förnedring och lidande kan transformeras till sin motsats – hopp och förlåtelse, mycket märkligt. Du borde besöka den, även om det egentligen inte är mycket att se, men stanna och känn in ge platsen. "Never was the heard a sound until the heavens opend". Brian 1 lutade sig fram.
– Ta det lugnt, han är ingen religiös fanatiker men han läser mycket och skriver en del och har verkligen snöat in på Jesus de sista dagarna, egentligen en helt förfärlig historia.

Liza kom tillbaka.
– Jag har ett annat jobb till dig. Det är någon som smyger in i flickornas sovsalar och ser på dem när de sover.
– Jaha, hur vet du det?
– Det är flera som har vaknat av att det står en äldre man i rummet, jag vill att du sover utanför dörren till den sovsalen som är närmast ytterdörren, det är där de sett honom.
– Men vad skall jag göra om jag märker att han är där?
– Slå ihjäl honom, lös upp kroppen med syra så att den helt försvinner, helst utan ett ljud och att någon vaknar. Inte vet jag, skräm iväg honom bara.
– Så du menar att du erbjuder mig en fri sängplats mot att jag skrämmer iväg en smygtittare?
– Precis, du får gärna slå honom lite också.
– Nåja, men om jag blir tvungen att slå så vill jag dessutom ha frukost.
– Ok, har vi en deal?
– Yep!

Hon hade placerat en tältsäng utanför dörren. Vid 23-tiden lade han sig och funderade på om han överhuvudtaget skulle vakna om där kom någon smygande. Skulle den som kom smygande ge sig på honom först, i sömnen? Han hade ändå sovit på stränder och i parker så han somnade lugnt och vaknade inte förrän nästa morgon. Liza var uppe och drack te.
– Det kom ingen på hela natten, sade han.
– Det var någon där, han var framme vid dörren men vände då han fick se dig, en granne såg honom. Nu kan du välja, du kan ta sängen utanför sovsalen eller inne hos mig. Det är nolltaxa på båda, dessutom ingår nu även frukost, the eller kaffe. Han skrattade och log mot henne. Hon blev blixtarg, "han tror mig inte, han tror han ser rakt genom mig, han skall ge fan i att vara så självbelåten."

Han gick på morgonen i sällskap med två tyska flickor, hon såg långt efter dem. "Kommer de tillbaka och har lagt beslag på honom så häller jag syra i deras sängar" tänkte hon. De kom tillbaka rätt sent på kvällen, de hade ätit middag och druckit en del öl. Hon så noga på hur de förhöll sig till varandra men slappnade snart av då de två flickorna gick in för att sova och lämnade henne ensam med honom i köket.
– Vill du ta en dusch? frågade hon honom. Jag duschade precis och det finns fortfarande varmvatten kvar. Han svarade att han gärna passade på att duscha när omständigheterna var så optimala.

När han kom tillbaka såg hon stint på honom.
– Du tror att jag försöker driva med dig, jag är helt allvarlig, följ med mig in på mitt rum. Han sade inget utan reste sig, tog med sina saker och gick in till hennes rum.
– Klä av dig och lägg dig i sängen, jag kommer snart. Hon kom in och hade en morgonrock på. Hon gick fram till sängen, lät morgonrocken falla och kröp direkt ner under täcket.
– Jag är blyg inför att visa mig naken inför en främmande man, sade hon. Jag ville duscha först för jag vill att du går ned på mig. Han gjorde som hon sade, hon var mycket hårig. Efter endast fem minuter kom den första spasmen. Efteråt låg han med sitt huvud mot hennes bröst.
– Jag behövde det här, sade hon. Nu får du ta mig.

De låg tysta en lång stund efteråt.
– Kanske är det så att kärlek bara är en abstraktion, men i så fall är det en mycket påtaglig abstraktion.
– Hur menar du? frågade han henne.
– Jo, man älskar någon men så tror man att kärleken är över, rent rationellt borde den vara det, någon har bedragit en, förnedrat en och fått en att sjunka igenom. En sådan person borde man tycka illa om, hata, vilja ha så långt bort som möjligt. Jag gör allt det här men ändå älskar jag honom och vill ha honom hos mig, ensamhet är så påtagligt och gör så ont.
– Är det din exman du talar om?
– Jo, han hittade en ny en yngre kvinna, en som är yngre än mig fast han är mycket äldre än mig. Han löste ut mig, snyggt och prydligt, jag fick bilen han huset, jag fick lägenheten i stället för huset. Vår dotter bor hos oss båda, men mest hos mig, vi åker fortfarande på små utflykter tillsammans för vår dotters skull. Men tror någon människa att det är så enkelt? Jag är rasande på honom, för att jag ligger i sängen och längtar efter hans kropp.
– Är det därför du plockar up mig och andra som du gör? frågade han henne. Hon så vemodigt på honom.
– Sötnos, du var bra. Du var inte helt enkel att få i säng, kan du inte stanna hos mig ett tag?
– Jag har en flygbiljett hem om några dagar, mitt uppehållstillstånd har redan gått ut och jag har nästan slut på pengar.
– Det där går att ordna, min exman har kontakter skall du veta.
– Nej, det skulle bli som två blinda som stöder varandra. Jag bröt upp från hon som kanske var kvinnan i mitt liv, 50 kilo kompakta muskler, Sabra.
– Varför tog det slut? frågade Liza.
– Vi brann kanske för mycket, vi ville, allra mest Tam, att allt skulle hända på en gång, jag fick lite kalla fötter av alla hennes krav.
– Fegis. Typiskt män, förresten.

Han bodde kvar i ytterligare två dagar, sedan han skulle resta vidare. Hon såg honom vid frukosten med ryggsäcken packad.
– Skall du ta bussen ut till flyget? frågade hon honom.
– Ja.
– Jag skulle kunna ha kört dig men jag måste nog köra ut till busstationen nu när de första bussarna kommer för att ordna gäster. Du vet; hundarna skäller, men karavanen drar vidare.
– Vad menas med det?
– Livet går vidare, ge mig en puss när du går sötnos.


Om författaren

Författare:
Leif-Arne Undvall

Om artikeln

Publicerad: 23 jun 2010 14:55

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: