En liten flicka är död
Hennes solblonda hår
snuddade min bara axel
när hon dansade förbi
Jag satt under det stora trädet
Kände henne, såg henne
Hennes mörka blå ögon
sökte de nyfödda lammen på ängen
Bara fötter
mot det frodiga gröna gräset
Titta jag är en fjäril!
Hon ropade till mig
och virvlade vidare
Klänningen fladdrande
runt ben med myggbett
och ett litet skrubbsår
Hon hittar de små
sätter sig nära
så försiktigt hon kan
Stunden är stor
Hennes glädje och förundran
fyller min värld
Min kärlek till henne
den lilla som springer
så stor
Allt stillnar
som om ögonblicket, stunden
bär evigheten i sig
En liten flicka är död
och stunden har flytt
Men på en sensommaräng
inom mig
där springer hon
Drömd och noga gömd
för ändligheten
Av Anna Vinter 23 jun 2010 13:36 |
Författare:
Anna Vinter
Publicerad: 23 jun 2010 13:36
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, en, liten, flicka, död | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå