Studentyran är över – nu väntar arbetslösheten

Den svenska studentyran börjar lägga sig och den vita mössan förpassas till garderoben, ölburkarna pantas och blommorna från mottagningen vissnar. På gratulationskorten uttrycks lyckönskningar till framtiden, karriären och ungdomens äventyr. Presenterna – porslin, köksknivar och Ikea-presentkort – ligger i en skrubb hos morsan i väntan på ett förstahandskontrakt.

De nyss skrålande studenterna själva sitter vid telefonen, och väntar på att chefen ska ringa och tala om ifall de får några timmar denna vecka. En fjärdedel av klasskamraterna lär få sitta där ett bra tag – de har inte fullständiga betyg och är knappast topprankade hos arbetsgivarna. För de allra flesta av de som för några dagar sedan sjöng om studentens lyckliga dag är detta verkligheten i många år framöver – timvikariat staplade på varann, bo på korta andrahandskontrakt och för en del väntar högskolestudier med ett otillräckligt studiemedel. Att vara säker på att kunna betala räkningarna nästa månad, att ha ett eget boende och att våga säga ifrån på jobbet utan att vara rädd att få sparken, är få unga förunnat i Sverige idag.

Enligt Ungdomsstyrelsens rapport har fattigdomen bland unga fördubblats jämfört med för tio år sedan. De som har osäkra visstidsanställningar blir fler och det som en gång var norm på arbetsmarknaden – fast jobb – är idag undantag för vår generation. Arbetslösa under 26 tvingas vänta tålmodigt i tre månader innan de får hjälp av Arbetsförmedlingen på grund av det aktivitetsförbud som införts. För den som vill plugga upp eller in betyg på Komvux är trösklarna många och höjda av en regering som är den första i modern tid som motsätter sig att fler ska få högre utbildning i Sverige.

I lotteriet på arbetsmarknaden är det arbetsgivarna som får 13 rätt – sedan Reinfeldt tillträdde har de håvat in storvinst på storvinst. Med den sänkta arbetsgivareavgiften för ungdomar har företag med många unga anställda cashat in miljoner utan att behöva nyanställa. 2007 införde regeringen den allmänna visstidsanställningen, som gör att arbetsgivaren slipper motivera varför han inte tillsvidareanställer. Nu föreslår Moderaterna förlängd provanställningstid, så att chefen får ytterligare möjligheter att sparka ungdomar utan vidare motivering.

När våra föräldrar växte upp fick de enkelt jobb och bostad. De såg på medan välfärden byggdes ut och tryggheten på jobbet förstärktes. Det är dags att bygga landet igen. Bort med överutnyttjandet av osäkra visstidsanställningar – unga människor måste få rätt till ett fast jobb. Det ska kosta att anställa på otrygga villkor och löna sig att anställa på trygga.

Det talas om incitament som drivkraft för att minska arbetslösheten och ge unga jobb. Enligt högern så är en sporre till att söka fler jobb att göra det så uselt som möjligt för arbetslösa och sjuka. "Morot och piska" kallas det i debatten. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin menar att ungdomar är lata och spelar TV-spel istället för att jobba. Därför behövs dessa incitament, extremt låga ersättningar och i bästa fall verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder. Det märkliga är att det enbart är vanliga människor som är beroende av dessa såkallade "incitament" för att prestera. De redan rika behöver inte leva efter den devisen. Tvärt om ska de ha det så enkelt som möjligt; låga skatter och höga vinstuttag. Allt för att aktieportföljen ska växa. När man pratar om de rika, är ett incitament något som ska göra det bättre, när man pratar om oss andra gäller det direkt motsatta.

I högerns Sverige ska det vara väldigt lätt att vara rik och välbeställd, och väldigt jobbigt att vara ung och arbetslös. Vi vill se investeringar för full sysselsättning istället för skattesänkningar på hundra miljarder, som skulle skapa fler jobb. Det behövs en tvärvändning i politiken. Ung Vänster kräver att en framtida rödgrön regering tar ungas situation på allvar. Alla ungdomar ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här

Av Ida Gabrielsson 21 jun 2010 14:03