Reinfeldt värre än Luther

När man läser om eller hör ordet "plikt" ska man alltid bli misstänksam. Filosofen Bertrand Russel skriver i "Till sysslolöshetens lov": "Begreppet plikt har historiskt sett varit ett medel i händerna på dem som haft makten att få andra att leva för sina herrars intresse i stället för sina egna".

Många av oss har ju upplevt värnplikten. Det var egentligen en lugn och avslappad tid. Man tog på sig sin grötrock på morgnarna och sen marscherade och pangade man på i 10-11 månader. Värre är det då med den arbetsplikt som vi nu råkat ut för. För nog liknar det en plikt. Regeringen Reinfeldt talar om arbete så fort den öppnar munnen. De som inte arbetar eller söker arbete i sitt anletes svett stämplas som smitare i allmänhetens ögon och det skapar skuldkänslor och samvetskval helt i onödan.

Men trots bristen på arbetstillfällen så vimlar det av överansträngda människor. Att vara överansträngd uppfattas som högmoraliskt här i landet. Men det är tveksamt om de flesta överansträngda människor arbetar för mänsklighetens fromma. Snarare handlar det om vanlig självhävdelse. Och de flesta av de företag som Maud Olofsson så energiskt propagerar för sysslar med saker som människan gott kan undvara. Och hur mycket skrivs det inte, bland annat dessa rader, som är bortkastat och makulatur redan i morgon?

Helt klart är att det borde finnas en arbetsfri klass. "Utan en arbetsfri klass skulle människan aldrig höjt sig över barbariet" Russel. Men att propagera för det utlöser genast ramaskri från arbetsmoralisterna. Redan miljöpartiets förslag om sex timmars arbetsdag betraktas av överheten som ekonomiskt landsförräderi. En gång fanns det i Sverige en arbetsfri klass, nämligen överliggarna vid våra högskolor och universitet. Men den klassen har utrotats. Nyss utbröt det ett bråk mellan högskoleministern Tobias Krantz och Högskoleverkets chef Anders Flodström. De bråkade om huruvida man ska kvalitetsmärka studenterna eller deras studier. Möjligen handlade det om nåt annat som jag inte begriper. Dock begriper jag att det är nödvändigt att återupprätta överliggarna som arbetsfri klass. Hundra tusen betalda överliggare borde ha rätt att studera vad, hur mycket och hur länge som helst. För om vi fortsätter på den här överansträngande vägen så är vi snart på riktigt tillbaka till barbariet. Länge har vi varit dåraktiga nog att jobba bara för jobbandets egen skull. Men det finns ingen anledning att fortsätta att vara dåraktiga. Länge var tillvarons överliggare de verkliga kulturbärarna här i landet. Det är dags att de återfår sin rättmätiga plats. Det har vi råd med.

Av Lennart Karlsson 21 jun 2010 08:01