Rebellrobbans kamp för sonen går vidare

Efter att ha läst den hemtagningsutredning som socialen i Farsta gjort, uppstår frågan om hur långt den sociala förnedringen av människor får gå. I utredningen utmålas Rebellrobban som en person oförmögen till att ta hand om sitt barn. Utredningen är en stilstudie i hur man från en socialförvaltninge försöker smutskasta och göra ner människor, utan egentlig grund mer än rykten och hörsägen. Dessutom finns så många faktafel i utredningen att det inte juridiskt skulle hålla i en domstol om en advokat skulle granska ärendet bit för bit.

Rebellrobban misstänker att sonen utsätts för övergrepp eller har gjort det, det finns i utredningen saker som pekar på detta. Därför gjordes en polisanmälan till polisen i den kommun där barnet är placerat. Då visar det sig att en av poliserna i området är nära släkt med fosterfamiljen och ärendet lämnades över till Täby. Där ligger nu ärendet sedan snart en månad i avvaktan på att åklagaren skall titta på ärendet för att se om man skall gå vidare.

Givetvis har polisen informerat socialdistriktet i Farsta om anmälan, men detta har inte lett till någon insats från socialmyndigheten. I det här fallet finns det självklart inget intresse från socialtjänsten att vidtaga åtgärder eftersom de godkänt familjehemmet och anser att barnet mår bra i familjen. De tecken som visar på motsatsen läggs som bevis på att det är Rebellrobbans fel eftersom han inte stöttar barnets placering i familjehemmet.

I de nya föreskrifterna som gäller för det besök en gång i månaden tre timmar, som Rebellrobban får göra för att träffa sonen, står att besöket skall avbrytas om det verkar som att pappan försöker påverka sonen i negativ riktning. Den negativa riktningen är att pappan vill ha vårdnaden om sin son.

I dag torsdag den 17 juni var sista gången Rebellrobban får träffa sonen på hela sommaren. Familjehemmet skall på semester och därmed exkluderas kontakt mellan pappan och barnet.

Enligt LVU och SOL skall socialtjänten verka för återförening av föräldrar och barn. I det här fallet har man inte svarat på frågan vad som krävs eller ens tagit ett steg i den riktigning som Robban önskar – återförening. Metoden som används i Farsta och på fler ställen i Sverige påminner om hur man i gamla tider tvingade barn bort från sina föräldrar, förbjöd umgänge och placerade barnen på ett sådant sätt att besök skulle vara omöjliga. Ofta på grund av ekonomiska skäl.

Det finns så många vittnesmål om övergrepp och bristfälliga beslutsunderlag i Sverige, de enda som inte verkar lära sig eller bry sig är socialtjänsten och socialpolitikerna. Det är enligt Maria Larssons Barnrättsutredning inte lämpligt att samma socialsekreterare som sköter placering och tillsyn, också är den som är kontaktperson för barnet. I det här fallet är det samma personer som har alla uppdragen. Det innebär att barnet ifråga inte får en rejäl möjlighet att prata med en person som står utanför myndigheten.

I de fall barnet har fört fram åsikter som inte passar in i bilden, används detta mot den biologiska fadern. Barnet sägs vilja stanna i familjehemmet, vill kalla dem pappa och mamma etcetera. Det är i samma hem där samma barn uttrycker beteenden som normalt skulle kopplas till någon form av sexuella övergrepp. Om det sedan är övergrepp i betydelsen ”röra vid” eller överdriven sexualmoral spelar ingen roll. Ett barn som utsätts för sexualmoraliska övergrepp blir lika osäkert och desorienterat som ett barn som utsätts för handgripliga övergrepp.

Jag anser att barn som far illa skall omhändertas, att barn som växer upp i destruktiva miljöer måste lyftas ur dessa, men i det här fallet finns vare sig destruktiva livsmönster eller missbruk. Enda felet Rebellrobban gör vilket lyfts fram av socialsekreterarna är att han arbetar som artist/trubadur. Musiker göre sig icke besvär tydligen, i Farsta socialdistrikt.

Av Anne Skåner 17 jun 2010 23:08