Israel-Palestina engagerar oproportionerligt

Om Israel kan alla gasta sig hesa, det är ju verkligen inget nytt. Inte heller är det alltid konstigt eller fel, den israeliska regimen och militären har för vana att försättas och försätta sig i knepiga situationer. Den senaste är synnerligen obehaglig. Om något gott kan komma av det som hänt så är det att blockaden hävs. Samtidigt är den av yttersta vikt att Hamas inte tillåts attackera Israel. Det är väldigt svårt att vara israelvän idag, likaså är det svårt att vara hoppfull om någon bestående fred.

Blockader fungerar inte. Den som nu under flera år existerat mot Gaza har inte minskat Hamas makt, snarare har isolationen stärkt Hamas möjligheter att helt behärska området. Även om deras popularitet sjunkit är makten total, detta kan knappast varit Israels avsikt. Att kollektivt förvägra hela befolkningen i Gaza utresetillstånd med undantag för svårt sjuka personer och hindra människors rörelsefrihet leder ingenvart.

Skulden ligger här på både Egypten och Israel, de må ha blandade bevekelsegrunder för att isolera Gaza men inget av dessa får någon bestående verkan som faktiskt är god. Om ett livskraftigt samhälle ska kunna byggas, även i Gaza, så måste förutsättningar för detta finnas. En ekonomi helt styrd av staten Hamas är en stat där invånarna är maktlösa och i beroendeställning. Men det är inte heller vettigt att kräva att Israel isoleras. En blockad kan inte ersättas med en annan. Detta förslag hördes från flera talare under förrgårdagens demonstrationer i Göteborg och Stockholm.

Mitt uppe i diskussionerna om det som nu hänt vill jag ställa en öppen fråga: Hur kommer det sig att Sverige kan engageras så oerhört starkt när det gäller denna konflikt men så sällan när det kommer till andra konflikter?
När massakrerna i Sri Lanka var aktuella då var det tyst. Det numera väldigt intensiva gerillakriget som maoistgerillan i Indien för är det tyst om. Inbördeskriget i Tchad är det lika tyst om. FARC-gerillans kidnappningar och mord är det inte tyst om, där uttrycker vänsterpartister som Dror Feiler som åkte med Ship to Gaza tvärtom öppet stöd för gerillan. Antalet dödsoffer i alla dessa konflikter räknas i tusental. Vi ska inte syssla med matematisk rättvisa, fler dödsoffer är inte allt. Men det är talande för hur hela landets media och bloggosfär rasar när det är tyst andra dagar.

Att uppmärksamma andra konflikter handlar inte om att förminska det som nu har hänt och alltjämt händer i mellanöstern. Däremot borde vi höja perspektivet och fundera på varför just mellanösternkonflikten engagerar alla medan andra konflikter knappt omnämns. Två fel gör inte ett rätt men vi måste börja inse att den utrikespolitiska debatten ibland tenderar att förvrida prioriteringar och förpassa många konflikter och tragedier till glömskans land.

Det är inte bara vänstern som är medskyldig till tystnaden. Utrikespolitiska konflikter blir alltid sätt att bekräfta den egna världsbilden och önskningarna. Genom att analysera våra reaktioner på utrikespolitiska händelser lär vi kanske mer om oss själva än om själva konflikten vi kommenterar och uppmärksammar. Vi ska inte uppröras mindre över bordningen utanför Gaza men vi ska försöka komma ihåg vilka som glöms bort i en värld som inte kretsar kring den judiska staten och dess palestinska grannar.


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här

Av Adam Cwejman 02 jun 2010 09:05