Erik Almqvist, Sverigedemokraternas ungdomsförbund skrev för en månad sedan en artikel i vilken han hävdade att SD är det enda partiet med en samhällsbärande politik, vilket jag ifrågasatte i en kommentar. I den ställde jag också ett antal frågor till Almqvist som dock ännu inte har besvarat dessa.
Det känns onekligen lite övermaga av en representant för ett ungdomsförbund att komma med ett sådant påstående angående ett parti som ännu inte gjort en dag i Sveriges riksdag och vars politik är fullständigt oprövad.
Jag kan förstå och sympatisera med att detta är Almqvists åsikt men det är också allt det är, just en åsikt. Några fakta för att leda tesen i bevisning företes inte utan det stannar vid att vara ett påstående och en personlig åsikt.
Om jag nu förstått artikelförfattaren rätt så är det någon sorts pragmatism, modell SD, som är det samhällsbärande?
Om denna pragmatism får jag som väljare inget annat besked än att det är den som kommer att avgöra varje enskild fråga. Konkret innebär det att vad SD bestämt en viss given dag angående vad som är det pragmatiskt riktiga att göra, är vad som kommer att gälla.
Erik Almqvist, tycker du verkligen att jag ska rösta på något som jag inte har en aning om vad det innebär, annat än vad du och ditt parti tycker just för tillfället? Samhällsbärande lotteri låter det som.
Ge mig då ett pragmatiskt svar på till exempel frågan om aktiv eutanasi och om du menar att det finns ett rätt och fel i den frågan.
Hur ska SD hantera narkotikapolitiken? Det pragmatiska svaret blir att vi ska göra som i Portugal, det vill säga legalisera innehav för eget bruk av alla narkotikasorter. Pragmatiskt för att det besvarar din fråga om vad som fungerar bäst och då har den portugisiska legaliseringen år 2001 visat sig vara betydligt effektivare narkotikapolitiskt än den svindyra svenska modellen med restriktivitet och repressivitet. Så ska jag ta ditt tal om pragmatism på allvar kan jag nu alltså skriva i min blogg att SD stöder en avkriminalisering av narkotikainnehav för eget bruk?
Problemet med och det som kännetecknar ytterlighetspartier är deras otroliga förmåga att förenkla och göra allt till antingen vitt eller svart. Enkla lösningar på komplexa problem har aldrig fungerat i en demokrati.
Om jag vidare förstår dig rätt så är er modell för att bryta segregationen att erbjuda något som du kallar svenskhet och att ta tillbaka stödet till allt det du inte upplever som just svenskhet. Om du vill att någon ska köpa det så får du lov att definiera denna svenskhet. Vad består den i egentligen? En återgång till svenskt 50-tal? 1850-tal? Eller vad? Svenskhet som till exempel finnar beskriver den utgörs av mesiga, obeslutsamma och klena svenska män.
Innebär svenskhet att den för Sverige utmärkande Jantelagen och attityden som säger att "du ska inte tro att du är nåt" nu ska göras till verklighet och att invandrare ska få lära sig vad detta innebär?
Svenskhet är att i genomsnitt föda mellan 1,7-1,8 barn per par. För att upprätthålla antalet individer i en befolkning brukar man räkna på att det krävs minst 2,2 barn. Med nuvarande reproduktionstakt så är det du kallar svenskarna på väg att utplåna sig själva so what´s the fuzz all about? Hur ser en pragmatisk lösning på det problemet ut?
Vad är ditt pragmatiska svar vad gäller fosterdiagnostik? Ska barn med handikapp tillåtas att födas? Jag menar, rent pragmatiskt, det blir ju dyrt. Så ge mig tydliga svar på dessa frågor så har du en början till ett politiskt program med ett sakinnehåll.
Att skriva många och fina ord på ett papper är inte svårt men att konkret förklara vad man vill uppnå med dessa ord och på vilket sätt det ska uppnås är värre. Uppenbarligen har även du tyckt så eftersom just konkretiseringar och handlingsplaner saknas.
Vad jag hittills sett av SD imponerar inte alls. Det enda konkreta jag på rak arm kan säga att ni lyckats med är att i snart sagt varje debattråd i olika tidningar i alla sammanhang och i alla frågor, få med ordet muslim och/eller islam.
Varken det eller mycket av det hat som finns hos många av era sympatisörer och som kommer till uttryck i dessa sammanhang, kan påstås vara uttryck för en politik som enligt Erik Almqvist gör anspråk på att vara statsbärande.
Av Michael Gajditza 31 maj 2010 09:31 |
Författare:
Michael Gajditza
Publicerad: 31 maj 2010 09:31
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå