jag sökte den sorgligaste violinen
den som skulle stryka fukt i mina ögon
för att släcka glöden mot dina
jag sökte de slitnaste tangenterna
de som spelat hjärtat ur en pianist
rörda av händer som förlorat allt
jag ville känna, ville gråta ett requiem
över allt som föll sönder
jag ville binda den här värken
vid ett vatten
hålla fast mig i ett träd
och låta floderna dra den ur mig
men den var orubblig, blind
och talade inga språk
Av Catherine Danell 22 maj 2010 14:43 |
Författare:
Catherine Danell
Publicerad: 22 maj 2010 14:43
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå