En gammeldags kontaktförmedling

Speciella band knyts och kanske en livslång kontakt, kan hända behöver inte allt gå så fort…?

Parallellt med den fina punkten ”mellanrum” på Textival pågick ett brevskrivarevent på biblioteket mitt emot. Vi är i Linnéstaden i Göteborg. Det hela började för ett år sedan då Cecilia och Rikard kläckte en idé som i dag har kommit att sammanföra en hel del människor på ett speciellt sett.

Idén som de två ungdomarna, i dag 17 och 18 år, fick var en brevvänsförmedling. ”Vi vill ge dem som vill skriva brev en chans att göra det” berättar Cecilia, och fortsätter: ”vi hjälper folk att hitta varandra”. ”Ja, det är ingen förening” säger Rikard, ”mer som ett projekt, vi tycker det är roligt”. ”En person”, berättar Cecilia, ”som vi parade ihop med en tjej skrev och berättade om hur bra det funkade, det var helt överväldigande, som att de hade känt varandra hela livet”. Jag skojar och säger att ”ni behåller väl dom bästa själva då, för ni gillar att skriva brev eller?” ”Nej så är det inte” skrattar Rikard, ”jag har två brevvänner men alla är väl lika bra, det gäller ju att hitta två som passar ihop”.

Cecilia berättar att hon fick en brevvän av en tillfällighet. ”Jag skrev till en tjej som jag skulle para ihop med en annan tjej, jag skrev på maskin för att det bara föll sig så den gången. Då skrev den tjejen till mig för att jag hade skrivit på en skrivmaskin hon tyckte det var coolt med en skrivmaskin och så började vi prata om det, det blev liksom ett gemensamt ämne att prata om och så har vi bara fortsatt att brevväxla.”

Det finns runt 600 personer som har hört av sig och som vill ha brevvänner. Det blir en hel del ideella timmar och frimärken som går åt. De letar lite efter sponsorer, för det kostar inget att vara med. De har fått lite frimärken av posten och Kabusa förlag har sponsrat med 200 frimärken, det har hjälpt.

Vem är det då som hör av sig och vill ha brevvänner? ”Det är faktisk alla möjliga, i olika åldrar och med olika intressen” En tjej på runt 35 sitter och fingrar lite på några listor med namn och adress på, till människor som kan tänka sig att få en brevvän. ”Ja, det här är listor med ingenjörer” säger Cecilia och pekar på de blå. ”Oj då, hur är det med hantverkare, nån snickare eller elektriker” undrar jag, som tycker det är himla trevligt med en kille i blå arbetskläder. Vi skrattar, och Cecilia säger att det finns säkert om vi söker, men det är bara ingenjörer som de har så här på listor. ”Det var ett ställe vi var på och berättade och då var det många som ville vara med. Det enda vi vet om ingenjörerna är egentligen att de är ingenjörer och att de vill ha en brevvän, adressen finns på listan, det är bara att skriva.”

De flesta skriver ett brev och berättar lite om sig själva. Det är olika hur mycket folk berättar. Det ligger en hög med brev på bordet och det är fritt fram att titta. Klart att det väcker nyfikenhet, bara av dem som ligger framme finns det långa utförliga varma brev som beskriver livet som personen lever.

En kille, Mikael, 47 år gammal har skickat med en bild, han ser sympatisk ut, står i en skog och berättar i sitt brev om livet han lever på landet. En kvinna på 59 gillar att fantisera, skriva och måla och söker en brevvän som är intresserad av filosofi, livsfrågor och ett sunt ekologiskt leverne. Ina på 16 söker en brevvän som gillar att läsa fantasyböcker, gå på bio och shopping. Hon vill gärna ha en tjej i sin egen ålder som brevvän.

Camilla skriver ett långt brev och nämner bland annat att hon är allergisk mot datorn och inte heller tål att prata i mobil, men att hon har en för sms. På grund av detta har hon fått flytta utanför stan och kan ibland känna sig ensam.

Det har suttit en ung man i 30-årsåldern vid bordet medan vi pratat. Rikard frågar honom om han vill ha en brevvän och då svarar han ”ja, det tror jag nog bestämt att jag vill faktisk”. Rikard undrar vad han söker, men killen vet inte riktigt, han söker på konst och cykling men det kommer inte riktigt fram någon som passar, men så hittar han en tjej på 23 som gillar rymden, hon har ett barn berättar hon, som hon fick när hon var tonåring. Elin från en liten stad uppe i Dalsland skriver att hon bara älskar när det trillar ner brev i lådan, hon beskriver sig som en lite hempysslig tjej som trivs med livet och gillar både djur och människor. ”Ja”, säger killen ”jo, jag tar nog gärna båda dom två om det går bra”. ”Det går fint” säger Rikard och både han och Cecilia är glad att det är åtgång på brevvännerna och att de kan hjälpa folk att hitta varandra.

När jag frågar hur många de har parat ihop i dag funderar de ett tag och säger att det är svårt att säga, att det nog skulle vara bra att ha koll på det, men det är så mycket jobb med allt annat runt och egentligen tycker ingen av dem att det är så viktigt, det blir vad det blir. I dag? Kanske 7-8 stycken.

För nu att inte bara släppa detta… Du som läser kanske blir intresserad och lockad av tanken på att ha en brevvän, vem vet? Så jag tänkte ge dig två möjligheter att greppa tanken och agera. Skriv ett brev och berätta det du vill om dig själv. Ta sen kontakt med mig på mail för att få adressen att skicka till. Eller kom till vår del av Megaloppisen i Majorna som är på Seglaregatan. Den stora loppisen äger rum 30 Maj 2010 kl 11-17. Där kan du lämna ditt brev personligen och leta brevvänner. Det kommer att finnas handgjorda fina brevpapper och kort att köpa, och material för tillverkning av ett eget kort.

På detta området av loppisen kommer det att visas konst, säljas hantverk och bjudas på underhållning och det kommer att finnas möjlighet för en liten fika i gröngräset. Vill du vara med sälja eller hjälpa till, hör av dig nu snarast, annars kom förbi och titta. Allt överskott som kommer in på denna del av loppisen går till att förgylla vardagen för föräldralösa barn som lever i en tuff vardag.

Av Bente Wikman 02 apr 2010 16:18