Människan längtar efter sanning – men får desinformation

Mycket har sagts och skrivits om dagens medieklimat och om hur Internet har släppt fram en kakofoni av samhällskommentatorer. Nackdelen med denna bloggosfär är att traditionell journalism håller på dö ut, när nyheter som först publicerades i dagstidningarna evigt idisslas på nätet. Liksom läsarna migrerar annonsintäkterna till det billigare alternativet. Konsekvenserna har blivit nedskärningar hos dagstidningarna och ökad mediekoncentration, då de starkaste ägarna glupskt sväljer de kvarvarande oberoende kanalerna och sprider sina tentakler långt ner i Internets mer svårnavigerade djup.

Newsmill får statuera exempel. Medan nyhetsredaktioner krymper fylls nyhetsspalterna mer och mer med så kallad analys, samt ett övermått av konkurrerande kolumnister som oftast ger sitt personliga perspektiv på det som redan rapporterats. Newsmill och för all del Sourze går steget längre genom att helt ersätta den snart utrotningshotade objektiva nyhetsreportern med en armé av oftast självutnämnda experter. Målet må vara att genomtränga etablissemangets tjocka murar, där allt fler presstalesmän och PR-firmor numera vaktar, och låta "insiders" komma till tals. Den beundransvärda ansatsen döljer det faktum att sajtens mest attraktiva utrymme fylls av folk som först gallrats av redaktörerna, som själva är högavlönade heltidsanställda hos Bonnierskoncernen, mediegiganten som redan kontrollerar huvudparten av Sveriges medieproduktion.

Nu när Newsmill funnits ett tag är det lätt att se hur det liberala perspektivet dominerar. Och eftersom det länge har varit ett känt faktum inom pressen att opinionsartiklar till 90 läses av folk som redan delar skribentens perspektiv, har Newsmill naturligtvis attraherat en liberal läsekrets – åtminstone att döma av dess kommentarsspalter. Det vill inte säga att det inte förekommer en del skribenter på Newsmill som avviker från mängden. Men en snabb blick på kommentarerna visar att sådana skribenter i regel utsätts för en kompakt kritik av mer eller mindre ideologiskt inriktade läsare.

I och för sig verkar detta motsäga regeln om att opinion mest lockar läsare som delar samma åsikt. En av Internets viktigaste innovationer är möjligheten att direkt kommentera innehåll. Där blir folk mer benäget att ta del av avvikande opinion – om ändå bara för att omedelbart såga det de läst. Så ser vi hur skribenter som går mot strömmen överröstas av ett markant motstånd i kommentarsspalterna. Effekten blir att röster som avviker från dagens rådande liberala dogm ofta skjuter självmål.

En sekundär effekt av Newsmills redaktionella gärning blir en skenbild av vad som faktiskt utgör etablissemanget. Visserligen har Newsmill utvidgat kretsen av de som normalt kommer till tals i traditionell media, vare sig det är på dagstidningarnas debattsidor, i P1:s lördagsintervju eller kanske morgonnyheternas frukostsoffa. Men Sveriges medie- och maktelit består inte endast av ansikten som normalt syns på TV eller i tidningsfoton. I verkligheten är etablissemanget lite större än så. Newsmills skribenter härstammar inte alltid från samhällets höjder, men i regel tillhör de det svenska samhällets lilla högutbildade minoritet och väletablerade tjänstemannaklass alternativt en och annan kändis som får uttala sig i egenskap av... ja, att de är kändisar!.

På så sätt speglar Newsmill den utslitna sanningen om att Kunskap är makt. Men vilken kunskap, eller snarare sagt, vilkas kunskap? Vi lär vänta förgäves på att Newsmill upplåter premierad plats åt någon välinsatt skribent från Sveriges proletariat – som till exempel någon som skriver på kommunistblaskan Proletärens utmärkta baksidesspalt – från oss som bygger landet. Skribenter utan maktposition eller åtminstone gedigna akademiska meriter saknar tydligen legitimering hos Sveriges största mediemonopol.

Slutligen bildas intrycket från Newsmill och annat så kallat läsargenererat innehåll hos Sveriges mest kända mediemärken, att det finns en livlig samhällsdialog vid sidan om landets döende traditionella media. Däri ligger också medieägarnas huvudsyfte; i avsaknaden av idéer om hur deras traditionella pappersprodukter kan behålla lönsamheten, tänker de sprida sin dominans vidare till webben. If you cant beat em, join em!

På så sätt förstärker läsargenererat innehåll mediebolagens redan välkända varumärken; läsare uppmuntras delta i dialogen och aktivt hålla sig trogna till bolagens webb- och pappersprodukter. Strategin har också fördelen av att läsargenererat innehåll är gratis, vilket även håller ner kostnaderna för behöriga journalister som skriver för webbpublikationer.

Men Newsmills manöver, att locka skrivglada läsare för att egentligen dra uppmärksamhet till skribenterna som sajten premierar, sker till en orimlig hög kostnad för samhället i stort. Vi väntas liksom glädja oss över att det bereds plats åt ännu fler inom Sveriges mest väletablerade och verbala samhällssektor, men inte oroa oss när dagstidningarnas nyhetsredaktioner fortsätter att krympa. Dessvärre sker denna utarmning av medborgarnas insyn vid en tid då näringslivet så väl som politiska partier allt mer anlitar PR-mästare för att mixtra med de nyheter som än så länge grävs fram i pressen.

En färsk studie över samtliga mediekanaler i en medelstor amerikansk stad belyser problemet som också håller på att drabba Sverige. Studien visar att i staden Baltimore hade över 90 av alla nyheter som rapporterades av samtliga mediekanaler, inklusive de på Internet, först publicerats i stadens enda kvarvarande dagstidning. TV, radio och webben åker med andra ord snålskjuts på traditionella tidningsjournalisters arbete – eller så skulle det kanske kunna tolkas. Fast det visar sig också att en överväldigande andel av det vi numera betraktar som nyheter – cirka 86 – ursprungligen genererades av något pressmeddelande utsänt av ett företag, alternativt någon politisk eller samhällelig inrättning. Det betyder att tidningsjournalister i sin tur har åkt snålskuts på folk som får betalt för att föra ut ett budskap. Bilden blir riktigt skrämmande när studien också konstaterar att staden Baltimores enda kvarvarande dagstidning redan har slaktat sin egen nyhetsrapportering – idag rapporteras 73 färre nyhetsartiklar än vad som totalt publicerades för bara 20 år sedan.

Att allt mer ersätta traditionell journalistik med opinion och ett så kallat ”insiderperspektiv” gynnar som sagt inte samhällsdialogen – snarare tvärtom. Det är ingen överdrift att konstatera att världen nu står inför sina allra största och mest komplexa problem. Vare sig det handlar om den globala ekonomiska krisen, klimatförändringen, sinande oljekällor och exploderande energikonsumtion, eller de många så kallade lågintensitetskrig vars syften är intimt förknippade med samtliga ovannämnda problem, förordas nu mer än någonsin en sammanhållen och koherent skildring av problemen. Aldrig tidigare har demokratier haft större behov av en kraftfull och proaktiv press. Istället har vi fått en orkeslös journalistkår som själv slutat leta sanningar.

Idag handlar traditionell svensk medias föreställning av objektivitet om att helt neutralt presentera – och därmed likställa – olika parters subjektiva version av sanningen; den ena säger si och den andra säger så. Man säger sig eftersträva balans, men så länge journalister inte rycker in för att verkligen syna sanningshalten förblir detta inbillning – speciellt när stora resurser samtidigt utnyttjas för att beslöja sanningen genom att mixtra med fakta. Så möjliggörs vår tids största lögner, om till exempel en diktators fiktiva massförstörelsevapen, så väl som de mindre, som att Reinfeldts regering skapat 100 000 jobb.

Konsekvensen av traditionell medias kapitulation och ny medias snurrande åsiktsmaskin blir vår tids bedövande kognitiva dissonans. Vi lär oss om klimatförändringens orsaker men fortsätter i vårt bilberoende genom att bygga fler externa handelscentrum och kringfarter. Vi hör talas om miljöfarliga djuruppfodringsfabriker med sina steroider och nya virus men få ifrågasätter de verkliga kostnaderna för "billig" kött. Vi avreglerar och privatiserar offentlig verksamhet men förvånas när finanshusen äventyrar världsekonomin för sina egna kortsiktiga vinster, och vi fullständigt chockeras när ett normalt vinterväder lamslår en storstad. Vid en tid i historien då vi mest av allt behöver en röd tråd, får vi istället hypertext pepprad med html-länkar.

Människan längtar efter sanning, eller åtminstone en bra berättelse. I brist på relevant rapportering om världsskeenden präglas vår tid av en växande desinformationsindustri kring diverse konspirationsteorier. Religiös fundamentalism får fotfäste även i moderna samhällen, samtidigt som det våldsamt radikaliseras i eftersatta samhällen där modernisering betraktas som hot. Och efter åtta år med en skrupellös regering som startade två krig och föranledde världens största ekonomiska kris på 70 år, valdes en inspirerande, nästan mytisk retoriker till USA:s president med överväldigande folkligt stöd, trots att politiken som han faktiskt förespråkat hade lite gemensamt med hans högflygande retorik.

Av Patrick Gallagher 16 mar 2010 09:18