Melodifestivalen är äntligen över!

Igår kväll avslutades den mest kostsamma och den mest meningslösa serieproduktion som svensk television ägnar sig åt - Melodifestivalen har äntligen kommit till slutet! Personligen hoppas och tror jag att tävlingen till kommande år kan finna andra former - för faktum är att de flesta jag känner är oerhört trötta på eländet. "Lägg ner skiten" är ett ständigt återkommande uttalande.

Under några månader har massmedia emellertid frossat i tips om vem som skall vinna det åtråvärda priset att åka till Oslo och representera Sverige i "Eurovision Song Contest" - en tävling som i realiteten betyder lika mycket för Sverige som vem som vinner VM i skidorientering.

Mycken uppmärksamhet har ägnats åt programledarnas sexuella läggning, deras form på benen och dylika väsentliga egenskaper..

Nu vann Anna Bergendahl och inget ont i det - tjejen sjunger bra, även om låten naturligtvis inte är någon vinnarlåt i finalen.

Det som förundrar mig något är varför den vuxna - till stora delen medelålders - publiken blir så ofattbart lycklig när den får en ballong i händerna. Enligt min erfarenhet går ballonger inte ens hem på barnkalas numera. Men i Globen blir publiken helt galen av lycka över att få en ballong och vinkar flitigt med den i flera timmar.

Och det absolut största som kan hända är att man förses med en ficklampa som man kan sitta och svänga med. Då utvecklas publiken till en ren massrörelse som mest påminner om gemensam pensionärsgymnastik, där alla samtidigt svänger på armarna för att hålla stelheten borta.

Ballonger och ficklampor får således publiken att bli smått euforisk! Detta är den främsta form av svenskt kulturliv som massmedia förmedlar till svenska folket i detta nådens år 2010. Jag iakttar - men förstår inte.

Röstningsförfarandet i tävlingen är minst sagt mystiskt! Ryback står på scenen i Globen kl. 21.00 och röstar från Oslo med det vackra rådhuset i bakgrunden kl. 21.10. Antonina Ordina förmedlar röster från Ryssland, samtidigt som hon i lugn och ro sitter hemma i sin lägenhet i Torsby. Ja, jag blir inte klok på hur det hela går till!

I själva verket är det fenomen som kallas Melodifestivalen en möjlighet för artister, låtskrivare, musikproducenter, ljudtekniker m.fl. i musikbranschen en chans att tjäna pengar - stora pengar. Och pengar är aldrig att förakta - för pengar har den fantastiska egenskapen att de luktar inte. När man kör ett program som Melodifestivalen i åtta veckor snurrar det runt ganska väsentliga belopp - det är väl därför man håller på med meningslösheten år efter år.

Jag ifrågasätter dock alltmer svensk massmedias förmåga att förmedla väsentligheter till Sveriges befolkning. Melodifestivalen är en kvasihändelse men i pressen är det den största och mest väsentliga händelse som i dessa dagar sker. Nu vet vi ju vem som skall åka till Oslo någon gång i maj. Men innan dess skall tävlingen och de deltagande blötas och stötas i en oändlighet av artiklar.

Själv skall jag åka till Oslo nästa vecka. Jag har varit där många gånger förut, men jag tröttnar aldrig på Vigelandsparken som ger ett utmärkt exempel på nordiskt kulturellt skapande när det är som bäst. Ett besök rekommenderas!

Av Göran Langevi 14 mar 2010 16:45