"Gott liv"

Det första jag tänker är att omslaget till CD:n är snyggt och jag känner att produktionen nog kommer att överstämma med förpackning. Och jag faller också för den första låten och vill genast höra den en gång till. Jag gillar stråkarna, jag gillar den kliande akustiska gitarren i refrängen och det desperata utropet: "älsklingen det finns ingen som du!” Låten "Fria att älska mig" får mig att undra varför inte Mikael Wiehe tar kontakt med Fredrik och fortsätter skriva det som han påbörjat med Björn Afzelius, han som ofta har tillsynes ihopkastade plattor med bra låtar har här något genomarbetat i både melodi och text.

Fredrik säger inget onödigt, han har mutat in ett ordflöde som han tror på och då blir han också trovärdig. Jag kunde visserligen önskat att några färre låter började med en akustisk gitarr och dessutom börjar två låtar med samma ackordföljd om jag inte hör fel. Jag är själv svag för lugna låtar där man säger det man vill ha sagt i gryningen där man går i ett magiskt tillstånd och ser himlen och man ser horisonten och det är gott och leva, när valen och kvalen och allt gräl inte längre spelar någon roll. Då när man försonats med livet och allt det där man funderat på. Fredrik gör detta i den sista låten, ”Göteborg”. En lugn och värdig avslutning och jag hoppas på mer i framtiden.

Av Mikael Vasara 12 mar 2010 10:34