Den nya världsordningen

Nu är vi mitt uppe i ett valår igen och då är det dags för media att tillsammans med våra politiker fira demokratin. Men det är ett skenheligt firande. Vårt riksdagsval spelar en alltmer underordnad demokratisk roll.

De som styr den globala världsutvecklingen, de som våra politiker och ekonomer tvingas rätta sig efter, skissar just nu på vad som tidigare kallats för globaliseringen, men som allt mer frekvent börjat gå under namnet "Den nya världsordningen". Problemet är att ingen riktigt vill säga vad det är. Innebörden av denna världsordning höljs fortfarande i dunkel. Vad man dock KAN iaktta är vilka bärarna av denna globala kraft är.

Vår nye EU-president Herman von Rumpyi sa förra året:

"2009 is also the first year of global governance, with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step towards the global management of our planet."

Ett steg mot ett globalt ledarskap av vår planet!

Under G20-mötet i höstas beslöts att lånen i spåren av finanskrisen, motsvarande 250 miljarder USD, skulle betalas ut i IMF:s egen valuta SDR. Därmed förankrades en global valuta.

Även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon vill vara med i spelet om världen. Han uttalade sig ängsligt förra året angående klimatproblemet som riskerade att glida FN ur händerna.

"We will establish a global governance structure to monitor and manage the implementation of this."

Barack Obama har förändrat USA:s ledande internationella roll. Nu ska USA bara vara en av många aktörer i den globala gemenskapen. Eller så är det just den nya världsordningen som han vill bidra till att forma. En sådan ordning kan rimligtvis inte tillåta att någon enstaka stat sticker ut alltför mycket. Den brittiska tidningen Guardian skrev den 24:e september efter ett av Obamas tal:

"Obama was attempting to define a new world order, one in which the nation with the strongest army and economy no longer sought to dominate, and in which all nations could play their part."

Men fortfarande blir man inte klokare på VAD denna världsordning innebär. Det är uppenbart var den spänt upp sina segel någonstans. Finanskrisen och klimatdebatten fångar upp de senaste vindarna och opinionsriktningarna och ger den nya globala kraften fart och legitimitet.

Men det finns mer i botten på denna globala kraft. Bill Clinton uttalade sig om den nya världsordningen för några år sedan:

"And after 1989 Bush d.ä. said, and its a phrase that I use myself, we need a New world order. "

"So I think the great mission of the early 21:st century is to move from interdependency to integrated communities and eventually to a global community defined in three ways: Shared benefits, shared responsibilities and shared values."

Delade värderingar!?

I och med ordet värderingar så har vi lämnat de rent pragmatiska förklaringarna till behovet av en ny världsordning och istället gett oss in på politik. Vad för värderingar är det som våra politiker tids nog kommer att tvingas lobba för, ifall de inte ska förlora några karriärspoäng? Vad för värderingar är det som kommer att förankras i vårt samhälle och i din och min vardag?

Tony Blair antyder tydligare vilka de nya värderingarna är.

"The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries."

I ett samhälle där demokratin förflyttats långt bort från människors inflytande och när massornas tillhörigheter och gränser rivs ner så uppstår det en situation som i historien utgjort de mest ideala förutsättningarna för envälde och kontroll. För, att splittra och härska är exakt vad detta innebär. Blairs "forces shaping this world" kan spelets regler, tro inte något annat. Han fortsätter:

"So, the world is interdependent today, economically, politically even to an extent ideologically. The divide then is between those who see this as positively, the opening up offering opportunity and those who see it as threatening and therefore wish to close down."

Blair talar om en ny ideologi, en global och ofrånkomlig sådan. Det är uppenbart att det finns en politisk/ideologisk drivkraft bakom denna nya världsordning. Men fortfarande så verkar initiativtagarna utan att synas.

Vad som idag framstår som argument för ett globalt styre tycks vara:

1. Att gemensamt kunna tackla hotet från terrorism
2. Att gemensamt kunna bemästra klimatproblemen
3. Att finna gemensamma regler för att kunna förhindra en global finanskris

Men det håller inte! För, tankarna på att skapa ett globalt styre och en global världsordning är ju inget nytt. David Rockefeller uttalade sig i ett tal 1991:

"But, the world is now more sophisticated and prepared to march towards a world-government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the National auto-determination practiced in past centuries."

1992 sa Bill Clintons vice utrikesminister Strobe Talbot:

"In the next century, nations as we know it will be obsolete; all states will recognize a single, global authority. National sovereignty wasnt such a great idea after all."

Listan på de som har en uttalad vilja om en ny världsordning är hur lång som helst och sträcker sig långt tillbaka i tiden. De tre nämnda skälen är i själva verket bara åsiktsverktyg som passar in i tidens anda. Tillfällen som de människor som gemensamt driver och vill verka för en världsregering skickligt utnyttjar.

Våra folkvalda politiker är fullständigt utan inflytande när de mest inflytelserika ekonomiska, politiska eller religiösa aktörerna skrider till handling. Det är bara att dansa med. Ungefär som Reinfeldt tvingas göra efter en längre tid av internationellt umgänge med politiker på högsta nivå:

”Jag ser konturerna till en ny världsordning.”

”Europa är den kontinent som tydligast har lämnat oket av nationalism bakom oss. I andra delar av världen agerar man fortsatt reflexmässigt mot globala utmaningar med nationella svar, medan EU har ett beslutsfattande som är gränsöverskridande. Och EU har också varit redo att gå längst i förhandlingarna om klimat och finanskris.”

Den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson proklamerade redan 2001:

"EU är bara det första steget mot en världsfederation och vi som kallar oss för världsmedborgare borde på allvar damma av denna gamla tanke från antiken om en global union med federalistiskt statsskick. I en sådan union skulle varje land, region och nation avstå delar av sin nationella suveränitet, precis som EU funkar i dag. Genom en global rättsordning skulle mellanfolkliga konflikter kunna lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.”

Precis som Blair uttryckte det så handlar inte den nya världsordningen om vänster vs höger. Den nya världsordningen spelar på en nivå där de skenbara ideologierna upphört. På en nivå där vårt riksdagsval 2010 är mer att betrakta som en oskyldig tv-gala, i stil med idrottsgalan, grammisutdelningen etcetera, en spännande uppesittarkväll med tilltugg som får folk att tro på sin egen lyckade värld.

När media väljer att inte ta upp den eller väljer att inte granska vilka de blir som kommer att leda mänskligheten in i ett nytt paradigm, så sörjer man också för dess obromsade framfart. Den politiska och journalistiska tystnaden kan inte tolkas annat än som att man inte önskar debatt eller människors varseblivning kring saken. Man sällar sig kring och bakom de "krafter som formar världen" Blair och låter det ske.

Den nya världsordningen kommer inte att ändra dagens inriktning vad gäller globala rättvisefrågor, jämställdhetsfrågor, övervakningen av människor och fler DNA-databanker. Den kommer att fortsätta på den väg som våra röda och blåa partier redan tvingats anpassa sig till och som de berättar för dig, är den enda seriösa vägen.

Den nya världsordningen är som sagt en gammal idé som nu dammas av och kläs i tidsaktuella globala problemställningar, men dess kärnvärde bygger på makt och kontroll, såsom den alltid har gjort. "Låt oss först se vad det blir av detta", hör jag en del säga. Problemet med ett globalt styre är bara det att det inte längre går att välja bort! Vi pratar om ett paradigmskifte som jorden aldrig tidigare skådat.

Jag är den första som önskar kalla mig för världsmedborgare och jag är allt annat än protektionistisk, men inte om priset är en demokrati som sakta löses upp, eller att min och andras integritet sakta mals ner till förmån för en ny kameraövervakad fårskockslösning. Inte om priset är att acceptera en världsregering vars värderingar och normsättningar det tisslas och tasslas om i maktens korridorer.

När denna nya världsordning har funnit ännu mer koncensus bland den globala politiska, mediala och kulturella eliten och när det blir dags att gestalta de grumliga politiska inriktningarna och värderingarna i realpolitik, så är det för sent. Då vet vi alla hur den politiska gången blir: "Vi måste hänga med övriga världen och inte sätta oss på tvären". Så fungerar det när den demokrati som vi i dag är beredda att döda för i andra länder, sätts ur spel. Ett västerländskt hyckleri utan dess like. Men uppenbarligen, en uträknad strategi och ett närmast fascistiskt tillvägagångssätt som säkert kommer att få anhängare på ledarsidor och bland politiska strebers. Godtrogna medborgare kommer att försöka anpassa sig till det som på den nya globala pyramidens bottenplan kommer att framställas som möjligheter och en ny öppenhet, men som i toppen på pyramiden betraktas som en fårhage strategiskt skapad av en elit, mer koncentrerad, beräknande och stängd än något vi nånsin sett förut.

Av Mats Sederholm 26 feb 2010 10:38