Absiv Verktion

Du var fast i laster och brister men hastigt och lustigt kom
en kontrast som kompass dig väldigt väl till pass.
Hokus pokus drog du fokus mot din lotus som nu slog ut och visa att nu förstod du hur Kosmiskt Kaos genom under
övervinner civiliserad natur. Hur starka veklingar med späda
valkar spränger frihetens bur med normativa konstigheter ärvda från begynnelsens slut.

I berusad nykterhet talar jag tyst och skryter ödmjukt om hur vår gemensamma ensamhet iskallt bränner ytliga hål i den framtida historiens ögonblickliga evighet.

Diskretionens sensation framträder dolt i dunkel klarhet.
I lugnt raseri ser jag blint på idiotens genialitet att denne
spontant förväntas flyga i djupet som stenar flyter fast
formbar i noll dimensioner.

Du dör levande i blåsig stiltje, stilla resande mot ditt
slumpmässiga öde i möte med förståndigt vanvett,
fantasibefriade drömmar samt tanklösa funderingar i passiv
aktion.

Helheten, fragmenterad och nedlyft i unisona paradoxer
pekar på allmänt unika likheter mellan rika proleter och
feta atleter som vandrar hand i fot med ärliga politiker,
begåvade kritiker, engagerade apatiker, tondöva musiker,
anonyma kändisar samt ytliga filosofer som
bara äter fil o sover vaket som mätta anorektiker bor
hemlösa med varma vintrar och torrt vatten där fega hjältar
ståndaktigt faller offer för obeväpnade soldater och flummiga poliser omhändertagna av ansvarsfulla ligister i judiska nazisters liberala förtryck i en verkligt fiktiv defekt utopi ihopdiktad av stumma analfabetpoeter på en osynlig scen som är så otroligt tråkig att du vill tvingas stå på
tallkottkörteln och bli varande som känslokall romantiker
uppsänkt i helig synd som är rent av smutsig.

Bestämt tafattare än en velig beslutsfattare eller illiterat
författare förfäktar pacifisten ordlös semantik som sedan
den moderna antiken substantiellt nonsens i animerade
stilleben som med suddigum tecknar skarpa töcken i roten på hjärnbarken och ställer upp nedlagda frågor som svar:

Är du för motstånd eller mot förstånd?

Mitt herrelösa, enhetliga mosaikpsyke somatiserar
alla enskilda meningslösa syften.
Helt och halvt hemma på bortaplanerade jag att oförutsett
välkomnas av de uteslutna, inneslutas av öppenheten i det
hermetiska härmades jag av de unika och unnades välfärd av fattiga snåljåpar

Intet integreras i Alltet i sån form som dom som detaljerar
samband enbart inkluderar i absiv verktion.
Förvanskad perfektion i o så förkovrad vision förlorar
förmögenheter av tomhet från upplösningens mörker ses den rakt av Infinita loopens vinklar ut som en stillastående
ström in ur koalescerat Ljus.

Av Patrik Fridén 26 feb 2010 12:16