Äntligen har de ansvariga fått arslet ur vagnen och plogat hela vägen från hemmet till skolan. Det är första gången i vinter som är det jämvikt mellan ord och handling.
Det har varit uselt med snöröjningen i vinter. Upptrampade stigar i snön har gjort att vi som kommit och gått till tunnelbana och jobb har fått väja för varandra när vi mötts. Ibland har jag trampat ut i kanten, ibland någon annan. Det var förresten intressant att se vem som väjde när jag kom!
Det är skandal att vårt land har blivit så lamslaget. De skyller som vanligt på pengabrist, men det är bara en undanflykt för lathet och dålig organisation.
Varför har man satt igång och plogat nu, när vintern snart är slut? Ja, man kan ju undra ifall de ansvariga börjar dra öronen åt sig, av rädsla för att snökaoset ska bli värre, och av oro över när det ska sluta. Tänk om det blir en andra istid och tänk om det får katastrofala konsekvenser, tänk om strömmen slås ut? Så tänker vi nog lite till mans.
Så det är nog bäst att hålla rädslan borta, ploga undan så att folk kan gå till sitt arbete mellan de höga snövallarna och jobba på i sitt anletes svett, för då håller man ångesten stången och hoppet om ett slut på vinterracet vid liv.
Av Pia Isaksson 22 feb 2010 10:37 |
Författare:
Pia Isaksson
Publicerad: 22 feb 2010 10:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå