Den kritiska journalistiken är död

Så har då SVT levererat ytterligare ett bottennapp när det gäller “debatt" och journalistiskt ifrågasättande. Jag skrev för inte länge sedan en artikel här på Sourze om hur man fått ordet "debatt" att betyda "total enighet". Nu har man åter demonstrerat den journalistiska devalveringen i vårt land, i programmet Agenda i söndags 14/2. Bland fyra ämnen sade sig programmet, genom programledaren Anna Hedenmo, "granska" den så kallade "hustruimporten", som uppmärksammats med klassiska skrämselreportage i SvD den senaste tiden, och så frågade man sig; "kan vi lita på IPCC?", FN:s klimatpanel.

Det är verkligen deprimerande, att man på så hög i avseendet hierarkimässigt, inte kvalitetsmässigt nivå inte har några som helst insikter i det som klassisk journalistik sysslade med, nämligen undersökandet och ifrågasättandet av så kallade "självklara" sanningar. När det gäller "hustruimporten" så trampar man i redan ingångna spår; man understödjer den politiska korrektheten och bilden av den fruktansvärde mannen.

Man inleder med katastrofsiffror: Migrationsverket säger att antalet kvinnor som flyttat till Sverige tredubblats, så skjuter man in att många av dessa förhållanden handlar om kärlek, innan man laddar det tunga artilleriet: "För en del av kvinnorna blir det en mardröm". Så påstår man att 500 sådana kvinnor sökt hjälp på landets kvinnojourer.

För att vi ska förstå hur fruktansvärt detta med "hustruimporten" är letar man upp ett verkligt offer ingen förnekar att sådana finns, deras upplevelser är naturligtvis oacceptabla, för att anlägga tonen; vi ska förstå att detta är ett enormt problem. Särskilt som man senare påstår att det är "många män som satt fruimporten i system" men ändå vill inte Eva Eriksson säga att hon stött på sådana män, utan man har "indikationer" på det. För att understryka allvaret i detta åberopar man en ROKS-rapport, trots att denna organisation för inte så många år sedan kunde beläggas med stora "errors" i Evin Rubars dokumentär om könskriget, och trots att deras nuvarande ordförande i det avsnitt av Debatt som omdefinierade ordet ”debatt” för någon tid sedan satt och vräkte ur sig obestyrkta påståenden om prostitutionen. Det är ungefär på samma nivå som det hade varit om reportrar på trettiotalet åberopat ”Mein Kampf” i undersökningar av ”judefrågan”, för att bevisa hur fruktansvärd situationen var.

Hur tänker redaktionen på "Agenda" egentligen? Är det verkligen på denna nivå som kritisk journalistik ska bedrivas, att man tar en partsinlaga som "bevis", utan att fråga sig om det möjligen kan finnas andra infallsvinklar? Ska journalister verkligen nöja sig med att pusha fram en organisation som i andra sammanhang fått utstå hård kritik för sin ensidighet och partiskhet, som dokumenterat bär på ett starkt manshat och som i strid mot en massiv internationell forskning påstår att endast män slår? Man blir verkligen mörkrädd när man ska behöva se sådant slarv och sådan journalistisk oduglighet! Det är, som jag redan tidigare framfört, en himla tur att min TV kraschade för ett tag sedan, för det vore en skam att betala TV-avgift till sådan undermålig journalistik.

Det finns faktiskt andra rapporter än ROKS som kan konsulteras, även fast redaktionen på Agenda inte tycks tro det eller ens bry sig. På Genusmagasinet har man tagit sig för att införskaffa en rapport från ambassaden i Bangkok, som slår hål på flera av de myter som SvD trummat ut och som visar vilken "klass" det är på reportrarna på SvD. Varför gör sig inte journalisterna mödan att gräva kritiskt? Och varför ifrågasätter de ALDRIG det som egentligen borde vara primärt att ifrågasätta – Nämligen den vedertagna och politiskt korrekta "sanningen".

Det finns få som inte anser, att de som utövar våld eller tvång ska straffas – oavsett om det är män eller kvinnor – men att blåsa upp en ny häxjakt, som inte bara kommer att drabba män, utan också kvinnor som kommit hit på det absolut vanligaste sättet, nämligen av kärlek eller för att de räknar med att vinna på det, hjälper ingen. Och precis som med andra häxjakter som bedrivs i vårt samhälle har detta alls inget med omsorg att göra. Det handlar om ökade anslag, genomslag för den egna ideologiska fanatismen eller att på annat sätt slå mynt av detta.

I sista delen av "Agenda" slog man ännu ett slag för bevarandet av den politiska lämpligheten. Man påstod sig fråga om IPCC är trovärdigt, för att sedan låta Sven Axelsson, stöttad av den engelske klimatkommentatorn James Randersson på The Guardian, utgjuta sig över hur fantastiskt trovärdigt IPCC är. Som ett mantra upprepade Axelsson gång på gång att det bara handlade om ett enda misstag från IPCC:s sida, och den tydligen inkompetenta programledaren Anna Hedenmo lät honom hållas, utan att ifrågasätta; inte ens då Maggie Tauersköld Crusell påpekade att det handlade om flera misstag. Något som en kompetent och kritisk programledare naturligtvis omedelbart skulle ha hängt på. Åtminstone en som verkligen avsåg att ifrågasätta IPCC. Men det var alltså "Agenda" alls inte ute efter till och med i Aftonbladet 15/2, kan Staffan Heimersson påvisa fler än ett fel hos IPCC. Istället lät Hedenmo Sven Axelsson lägga beslag på ungefär tre fjärdedelar av utrymmet, och han fick både inleda och avsluta "debatten".

I vårt land verkar det inte finnas en endaste journalist som törs utmana politisk korrekthet och de häxjägare som härjar fritt i samhället. Och på söndag kommer nästa TV-program av samma normstöttande och korrekta art som "Debatt" och "Agenda". Då ska nämligen "Kalla fakta" "skärskåda" traffickingen. Utan att ha sett programmet kan jag ändå här berätta hur det kommer att gestalta sig:

Precis som i "Agenda" om hustruimporten kommer vi inledningsvis att få se ett verkligt traffickingoffer, för att alla ska förstå att det är så här det "alltid" ser ut. Sedan kommer någon "expert" eller några, förmodligen i form av en psykolog terapeut och/eller polis som är helt okunnig kring sexualia, och bara ser sina egna kliniska exempel vittna om vilket enormt problem detta är, och självklart om hur hemska männen är. Kanske kommer det också en släng Melissa Farley Kalla Fakta åberopar gärna denna så kallade "forskare" – som är mycket kritiserad för sina styrda resultat för att vi ska förstå att alla kvinnor i världen mår fruktansvärt av att prostituera sig, och slutligen ska någon politiker profilera sin "godhet" genom att kräva ännu mer lagar och hårdare tag.

Men vad vi absolut inte kommer att få se eller höra i "Kalla fakta" är åberopande av siffrorna i Agneta Lindelöfs rapport om människohandel – som bara kan identifiera cirka två traffickingoffer om året i vårt land – eller rikskriminalpolisens siffror som visar att det bara är ett trettiotal misstänkta traffickingfall om året varav alltså under tio procent har substans nog att gå till åtal. Vi kommer inte att få rapporten "Prostitution i Norden" åberopad när det gäller trafficking, operation Parameter two i Storbritannien, som inte fann ett enda traffickingoffer trots tillslag mot 822 bordeller, kommer inte nämnas, inte heller att man kom fram till samma resultat på Irland källa. Inte heller kommer de siffror från USA som rapporterade att det på sju år inte varit mer än 1 362 traffickingoffer källa alla kategorier alltså ett betydligt lägre antal i sextrafficking användas, absolut inte det faktum att den Nyzeeländska rapporten från The Prostitution Law Reform Committee kom fram till att det inte fanns traffickingoffer inom prostitutionen där och inte kommer det att berättas att samma traffickinghysteri på 1800-talet och början av 1900-talet i efterhand visat sig vara helt konstruerad, utan några verkliga offer. Jag är också övertygad om att man inte kommer citera den svenska historikern Ann Hallner, i Historisk tidskrift 2009, när hon i sin artikel "Från vit slavhandel till trafficking" säger:

"Skall man tillåta sig att bli lite mer spekulativ verkar det som att föreställningar rörande människohandel, både nu och för hundra år sedan, styrs av vår moraluppfattning och av vår syn på kvinnor och den kvinnliga sexualiteten. Det är tankeväckande att staten idag framställer problemet, och kvinnorna som drabbas, på samma sätt som en förening vilken förespråkade sedlighet för hundra år sedan."

Av Dick Wase 18 feb 2010 09:25