Alla är missnöjda – utom jag

Det är synd om nästan alla människor här i Sverige. Det är till exempel väldigt synd om de rika och välbärgade. Det är ju så många som är avundsjuka på dem. Så de är tvungna att stänga in sig och vaktas av Securitas. Dessutom är de förföljda av skattemyndigheterna. De rika har inte lyckats ta till sig det faktum att ju färre ägodelar man har desto lyckligare är man. Så det är förståeligt att många rika måste gå till en psykolog för att stärka sin självkänsla.

Politikerna är det också synd om. De har så dåligt självförtroende. Det är därför som nästan alla politiker är så aggressiva. De ska alltid bråka med och förtala sina politiska motståndare. Den värste syndaren är alltid statsministern. Han ska ju företräda hela folket och göra sitt bästa för alla. Inte heller Reinfeldt har visat nån förståelse för att oppositionen kan komma med bra förslag. Tänk om han sa till Mona Sahlin att ”det här var ju ett bra förslag du kom med. Det ska vi i regeringen jobba med. Har du fler förslag så säg bara till. Det viktiga är att det blir bästa möjliga resultat för alla medborgare.”

Det är mycket synd om löntagarna. De är klämda från alla håll. Det blir alltmer stressigt på jobbet och det är inte hälsosamt. Men det är ännu värre i Tyskland. Varje måndag går 6,5 miljoner tyskar till doktorn, det vill säga 8 . En måndag 2007 var man uppe i 10 miljoner, det vill säga 12 . Varje tysk går 18 gånger om året till doktorn. Motsvarande siffra i Sverige är tre gånger. Att det är så i Sverige beror på att löntagarna här känner sig tvingade att jobba även när de är sjuka. Och i många fall får de dessutom jobba extra och det gratis. Det beror på att arbetsgivarna drar sig för att anställa unga och oerfarna, som därför får extra svårt att komma in på arbetsmarknaden. Ändå är löntagarna förföljda av politiker, försäkringskassan och andra myndigheter som vill ha det till att de fuskar och snor åt sig bidrag. Såna anklagelser förgiftar samhällsklimatet.

Det är också synd om pensionärerna. Inte nog med att de flesta är utslitna och inte har så långt kvar att leva. Många har dessutom svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Det beror på att de flesta har alldeles för lite kontanter att röra sig med. De har däremot en stor förmögenhet som är bunden i fastigheter och en otrolig massa prylar. Felet med det är att det inte går att byta prylar mot mat på ICA och COOP. Det är dags för pensionärerna att genast göra sig av med så mycket prylar som möjligt.

Det är synd om ungdomen här i landet. Stressen och trycket i skolan är oerhört jobbigt för dem. När de väl slutat skolan så är det nästan omöjligt att få jobb. Konkurrensen om de jobb som finns är mördande. Det där är förödande för självkänslan. Men de som sitter på jobben som proppen Orvar har ingen förståelse för hur ungdomen känner sig, och de vill inte heller flytta på sig. I USA har man gjort en undersökning som kom fram till att ångesten hos dagens ungdom är större än den hos patienterna på psykiatriska kliniker på 1950-talet. Mycket talar för att det är likadant i Sverige. Så allvarligt är läget och nån ljusnande framtid för ungdomen är mycket svårt att se. Jag kan bara konstatera att det i stort sett bara är mig som det inte är synd om.

Av Lennart Karlsson 08 feb 2010 10:02