Stieg Larsson var en journalist som jobbade för att Sverige skulle bli humanare, och det gjorde han bland annat tillsammans med Kurdo Baksi. När Kurdo släppte boken Min vän Stieg Larsson blev han sågad av en gammal medarbetare till Stieg, Mikael Ekman, som sa att han spred lögner. Mikael skakade och skrek i det närmsta i tv4-studion där ett samtal om boken skulle hållas. Kurdo i sin tur höll sig lugn och beklagade att han inte fick berätta något om boken.
I DN går ett gammal TT-medarbetare till Stieg ut och säger att han inte kunde skriva och därför omöjligt kan ligga bakom succéböckerna i millenniumtrilogin.
Och sedan har det funnits detta med Stieg Larssons arv. Min vän Stieg Larsson är ett försök att uppmärksamma Stieg Larsson för den kamp mot rasism som han förde. Kurdos bok är präglad av en sorg och en i det närmast poetiskt melankoli. Men jag tycker att det känns som om deras relation var arbetes- och affärsmässig, trots att de inte gjorde några större pengar på sina respektive tidningar som för övrigt senare slogs ihop. Vidare tycker jag nog att boken är lite väl inriktad på att läsaren ska få något slags kvitto på att Stieg Larsson verkligen levde som huvudkaraktären i milleniumtrilogin. Det känns som boken kommer att få vingar och bli en storsäljare utomlands, då utlandet inte har samma bild av Stieg Larsson som vi i Sverige. Kurdo har inte mer kunskap om böckernas tillkomst än folk i allmänhet.
Kurdo skriver om sin vän Stieg Larsson, men vet egentligen ingenting om millenniumböckernas tillkomst. Jag hade nog hoppats på att få en lite mer nyanserad bild av Stieg Larsson, men vi får kanske vänta på boken som hans flickvän med största sannolikhet jobbar på.
Av Mikael Vasara 28 jan 2010 10:59 |
Författare:
Mikael Vasara
Publicerad: 28 jan 2010 10:59
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå