En unik talang DEL 5

Eliza slog snabbt ihop datorn utan att spara bilden och vände sig rödblossande med darrande händer mot honom och log skuldmedvetet. Att ljuga hade aldrig varit hennes grej, och hon funderade på vad hon skulle säga. Sanningen kanske? Eller?

Kenny som såg hennes blossande kinder och hur skyldig Eliza tedde sig förstod att han prickat rätt och log för sig själv. "Professionellt eller? Jag ser att du är vansinnigt skicklig i det du gör. Målar du också? Han exploderade av frågor och Eliza försökte svara utan att säga för mycket. I ögonen på honom såg hon en gnista som lätt kunde tas för ilska. Plötsligt surrade det i Kennys ficka och han plockade upp en svartglänsande mobil. "Vänta ett ögonblick jag måste flytta mig." Kenny stoppade i en hörsnäcka för att därefter ursäkta sig och gå längre bak i planet.

Några minuter senare återkom han och lämnade mobilen på bordet med orden "Jag skall bara på toa, kommer snart. Vad i helvete var det i maten vi åt?" sedan rusade han iväg. Några sekunder senare pep mobilen till och hon såg att det stod "Ta med Fågel Fenix hem!" på displayen med stora svarta bokstäver. Förskräckt undrade hon om det gällde henne, och kände att magen slog en volt av nervositet. Hade hon lurat sig själv? Var Kenny polis? Eliza drog upp benen mot kroppen och lade armarna runt dem medan hon började snurra en hårlänk runt sitt finger.

Frågorna hopade sig i hennes skalle, och när han återvände märkte Kenny direkt att hennes attityd förändrats och att misstänksamheten och avogheten han hade känt när de träffats om igen låg i luften. "Är det något som hänt? Du är likblek i ansiktet!" frågade Kenny och lade tvekande sin arm runt henne.

Inom sig funderade Kenny på hur han skulle få henne tillbaka till Sverige utan att bete sig misstänkt, och avslog snabbt alla tankar på att droga eller tvinga henne med sig. Han skulle aldrig klara av att få med henne på det sättet. En kvinna som Eliza väcker alltför mycket uppmärksamhet. Han sneglade på hennes profil och såg att de smala läpparna av någon anledning trycktes tätt samman som av återhållen gråt, och de långa nästan svarta ögonfransarna blinkade frenetiskt. En djup rynka hade bildats som ett dike mellan ögonen och av den charmiga smilgropen vid sidan om munnen syntes ingenting. Mannen som ringt hade inte haft någon lust att tala någon längre stund i telefon och bad Kenny att snabbt redogöra för läget. Han avslutade samtalet genom att säga "Jag hör av mig om en stund."

Magen mullrade till på Kenny och han ursäktade sig snabbt och nästan sprang iväg. Eliza tittade efter honom och tog upp sin mobil för att sätta på den. Massvis av samtal hade missats och allihop kom från Harold. Hon kikade om igen för att kolla om Kenny var på väg tillbaka, men såg honom stå i kön till toaletten ilsket gestikulerande och slog snabbt siffrorna som tog henne till Harolds telefon. "Ja, hallå! Vart faan har du hållit hus! Jag har ringt säkert hundra gånger! Du måste upphöra med målandet och röja ur lägenheten. Polisen som var här kommer hit när som helst igen och då är det klippt! Jag har ingen möjlighet att få bort alla tavlor, men…" Han tystnade och pratade för sig själv en stund innan han återkom. "Jag har en plan. Förlåt Eliza, men jag måste göra en sak som du nog inte gillar. Jag hör av mig sedan. Se bara till att lämna lägenheten ifall att de avlyssnat mig."

Harold tittade sig runt i rummet där tavla på tavla stod lutade mot varandra och slet snabbt av skynket som täckte dem för att sedan greppa kopiorna en efter en och försiktigt lägga in dem i bilen som stod utanför. När han inte fick plats för fler tryckte Harold igen luckan med en smäll och for iväg med en rivstart.

Polisen som stod på andra sidan av gatan lyfte upp sin kikare när ytterdörren öppnades och han såg vad som hände. Ett snabbt samtal på mobilen gjorde att flera bilar dök upp och mörkt klädda män gled ur dem snabbt för att bli ett med omgivningen. Ett antal följde Harold på avstånd för att undersöka vart han skulle.

När Harold kört i sitt tycke tillräckligt långt ut på landet stannade han bilen och bar ut tavlorna för att sedan hämta en röd dunk i framsätet. Han skruvade av locket och lyfte den för att hälla ut innehållet över de färggranna skapelserna.

Av Anitha Östlund Meijer 27 jan 2010 13:13