Haiti är tyvärr inget mot vad som kan hända

Jordbävningen i Haiti gör oss än en gång påminda om hur känsliga vi människor här på jorden är. De krafter som en naturkatastrof sätter igång är långt större än vad vi själva klarar av att skapa eller skydda oss emot. Ändå är de naturkatastrofer mänskligheten hittills har erfarenhet av, till exempel jordbävningar, stormar och tsunamis, ingenting mot vad som kan hända – eller snarare vad som kommer att hända, frågan är bara när.

Ja, det har faktiskt redan hänt, men för ganska länge sedan senast, så vi förleds lätt att tro att det inte kommer hända igen. Man beräknar att det finns över en miljard asteroider, stenar som driver vind för våg i rymden. Så här skriver Bill Bryson i sin bok En kortfattad historik över nästan allting:

"Tänk dig Jordens omloppsbana som ett slags motorväg där vi är det enda fordonet. Däremot korsas den med jämna mellanrum av fotgängare som inte har vett att se sig för innan de kliver ut från trottoarkanten. Mins 90 procent av de här fotgängarna är okända för oss. Vi vet inte var de bor, vad de har för vanor, hur ofta de kommer förbi. Det enda vi vet är att någon gång med ovissa mellanrum, trillar någon över vägen som vi kör på i över 100 000 km i timmen."

Fram till 2001, sedan förekomsten av asteroider konstaterades på 1800-talet har ca 26 000 asteroider identifierats och namngivits, de flesta efter år 2000. Asteroiderna går inte att se med blotta ögat, men om de lystes upp skulle vi se miljontals små stenar som far runt slumpvis i rymden runt omkring oss. "Alla kan kollidera med Jorden”, fortsätter Bryson, "de rör sig med olika kurser och tempo. Cirka 2 000 passerar regelbundet Jordens omloppsbana och är tillräckligt stora för att hota den civiliserade existensen på vår planet." Enligt Bryson passerade de senaste av dessa jordens omloppsbana 1993 med bara 145 000 kilometers marginal. Det kan verka långt borta, men med kosmiska mått mätt är det som att bli snuddad.

Forskareliten anser idag att det var just det som hände för 65 miljoner år sedan, när dinosaurierna dog ut. Det var nuvarande professorn vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien, Walter Alvarezs, arbete som ledde fram till den slutsatsen. Kanske var det där Mexico ligger idag nära staden Progreso på Yucatánhalvön, som asteroiden slog ner. Där finns en 193 kilometer i diameter underjordisk ringformation som först upptäcktes av oljebolaget Pemex 1952 och som 1990 omvärderades och nu anses vara en asteroidnedslagsplats.

Forskarna Ray Andersson och Brian Witzke vid Iowauniversitetets institution för geovetenskaper har räknat på scenarion med utgångspunkt från den beräknade energi som kommer frigöras vid ett nedslag. Citat från Brysons bok efter hans samtal med Anderson och Witzke:

"En asteroid eller komet som färdas med kosmiska hastigheter kommer in i jordatmosfären med sådan fart att luften under inte hinner undan utan trycks ihop, som en cykelpump. Alla som har använt en sådan vet att komprimerad luft snabbt blir varm. Temperaturen under meteoren samma sak som asteroid, red anm skulle stiga till omkring 60 000 kelvin lika många grader celsius, red anm, eller tio gånger yttemperaturen på solen. I samma ögonblick den gör entré i vår atmosfär, skulle allting i dess väg - människor, hus, fabriker, bilar - skrynklas ihop och försvinna likt cellofan i en låga." Bryson fortsätter, "Allt levande inom 250 kilometer som inte hade dödats vid inträdet, skulle nu dödas av smällen. Den inledande chockvågen skulle sprida sig utåt med ljusets hastighet och fösa allting framför sig. … Man räknar med att minst en och en halv miljard människor skulle dö den första dagen."

Enligt Brian Witzke inträffar ett sådant här nedslag i genomsnitt en gång varje miljon år. Det är onekligen sällan. Å andra sidan köper vi gärna Trisslotter och drömmer om högsta vinsten trots att sannolikheten att det inträffar är än mindre. Antalet lotter varje omgång är ju fler än en miljon.

Carpe diem, är kanske den klokaste slutsatsen av den här artikelns innehåll.

Ref En kortfattat historik över nästan allting, Bill Bryson, 2003.

Av Carl Olof Schlyter 25 jan 2010 13:11