Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Några minuter av kaos

Som en rullgardin av pansar
flög skräcken över mig
och nuddade nästan mina tår.

Tankar försökte komma ut,
flyktvägar snurrade runt inom
och andningen blev påtaglig.

Fly, komma bort, rasera
allt var tillåtet i stundens kaos
för att slippa snaran om själen.

Intellektet vägrade kopplas in
och känslor från det förgångna
harvade fritt i barnets inre.

Ilskan över andras övergrepp
försökte få pansarväggen att rasa
och ingen tog den lillas hand.

Sakta fick tårars sorg muskler
att släppa sitt statiska grepp
så hjärnan hann ikapp.

Det inre växte medan rullgardinen
trillade ihop så stabilitet åter kunde
härbärgera inom och utom.