Kylslaget så det förslår

I natt sitter jag här och plitar istället för att ligga under mina dubbla duntäcken, ute tangerar termometern snart -26 grader och det känns i mitt hus att det råder en kylbölja därute. Jag skulle behöva en värmebölja med tanke på hur stela mina fingrar blir av denna kyla, kalla tangenter på laptopen och snåla vindar som viner utanför husknuten kommandes från Bottenhavet. Det är kallt i Sverige, på många sätt och vis. Den kylbölja som regeringen skapade åstadkommer många köldskador i samhället när människor tvingas överleva med hjälp av sin egen förmåga och inte längre kan förlita sig på samhället. Utförsäkring kallas det, jag skulle snarare vilja kalla det utfrysning.

Denna mobbning kan ses som monumental, det talas om mobbning på arbetsplatser med mera. Vadan denna mobbning? Och ingenstans kan alla dessa mobbade människor få upprättelse? De anklagas för att vara fuskare, simulanter, glidare. Så där rakt av över en kam, allihopa, hela bunten. Tänk, det måste ha känts skönt för regeringen att verkställa denna kollektiva bestraffning med hjälp av de nya sjukförsäkringsreglerna. I regeringskansliet är det gott och varmt, brasan i spisen sprakar och deras mysfåtöljer knakar, ledamöterna ler i mjugg över sina bedrifter. Sedan går de ånyo igenom sina skrifter, så att de blir vattentäta, får inte finnas någon som helst tvivel.

Medan detta sker i regeringshuset löper övriga samhället risker att förfrysa, inte bara händer och tår utan själva samhällsapparaten fryser sönder, den med kylböljan som jag skrev innan.

Och medan jag nu snart ska krypa till kojs i mitt lagom varma hus går min tanke till alla dessa utrfysta människor, ufrysta och kylslagna var och en på sitt vis.

Men det är definitivt kylslaget.

Av Linda Åberg-Luthman 11 jan 2010 10:19