Säg ifrån – innerst inne vet du vad som är rätt!

Hur tänker man? Tänker man alls? En frågeställning som ofta dyker upp i mitt huvud. Tänker inte gemenen man? Det har visat sig att det kanske en del gör, andra inte.

Hur tänkte man då? kanske är nästa fråga. När man försvarar sjuka beteenden, förskönar och rättfärdigar saker som alla innerst inne vet är fel. Det finns många exempel på sådana händelser. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats. Min uppfattning är att visst kanske man tänker, men bara utifrån sitt eget ego, sina egna tillkortakommanden. Sitt eget samvete. Förskönar man saker för att man själv inte orkar ta tag i det? För att man blundade, för det var för jobbigt att lägga sig i?

Rädslor är en hindrande kraft. Vad var det man var rädd för? Att inte få vara med om man sa ifrån, eller att betraktas på något speciellt sätt?

Är det viktigt tror du? Är det verkligt?

Ståndaktighet är ett ord som tycks glömts bort. Är det något som man straffas för? Mitt svar blir definitivt nej. Det är en gudomlig egenskap. Var det kanske därför den glömdes bort? För där det finns för mycket rädslor finns inte rum för sådana begrepp. Man kan ju bli rädd för ordet ”gudomligt” kanske, men tänk, vad innebär det för dig? Tänk, vad innebär rädslor för dig då? Är dom verkliga? Gör jag inte alla, inklusive mig själv, en tjänst om jag vågar uttala en sanning som hindrar det alla känner är fel?

Gör det med andra om du inte vågar själv. Huvudsaken är att du gör det. Ärlighet har en slående förmåga att få folk att stanna upp. Man känner när någon säger något sant. Det går rakt in i människan och berör. Försök att säga det utan vrede, bara påpeka det sanna. Sätt ljus på det som är fel. Se till att din intention är sann. Är den ren från själviskhet? Är den för allas bästa? Om den är det bör man göra det. Var inte rädd. Min erfarenhet är att sådana egenskaper uppskattas och beundras.

Söndring, splittring, orättvisor, elakheter, mobbning eller övergrepp, för att bara nämna några saker det kan handla om, är något alla mår dåligt av. Även om man inte orkar och hellre blundar. Det ger också andra hopp om att det finns en väg ut ur rädslorna. Det värmer själen en kall vinterdag. Och om jag skulle råka vara där just då så stödjer jag dig till hundra procent.

Av Milina Åström 22 dec 2009 13:47