Blir Erik Hamrén mer framgångsrik än Karl XII?

Sverige har fått en ny lagledare i fotboll, Erik Hamrén. Förhoppningsvis är det bättre krut i honom än den där Lars Lagerbäck, som satt som en hösäck på lagledarebänken. Tommy Svensson körde med en annan stil. Han peppade och pepprade sina spelare fulla med diktcitat som: ”Frisk mod i gossar blå!” ”Det svenska stålet biter!” och ”Ur vägen moskoviter!” Men jag tror inte att den stilen passar Erik Hamrén särskilt väl.

En mycket överskattad lagledare var Karl XII. Men man kan ju alltid skylla på att han var så ung och inte haft några landslagsuppdrag tidigare. Han var bara 19 År när han tog hästen och red ner till Karlskrona för vidare transport över Östersjön och landskampen i slagsmål med Ryssland. Karl XII tyckte förvisso om att stå i rök och damm, men när det var dags för landskampen och finalen i Poltava, så råkade han ut för en elakartad knäskada och fick lämna walkover som coach för svenskarna. Snart började projektilerna från tsar Peter vina lika tätt som tomflaskorna på Söderstadion.

Det blev ett braknederlag för Sverige och Karl XII fick åka ner till Turkiet på semester. Där blev han kvar väldigt länge. Han vågade nämligen inte åka hem till Stockholm och möta de svenska journalisterna. Det skulle ha blivit en riktig kalabalik vid den presskonferensen med frågor som: ”Hur kunde det gå så illa?” ”Underskattade du ryssarna?” ”Körde du med fel spelsystem?” ”Blir det nån revanschmatch?” eller ”Tänker du avgå som landslagsledare?” Så småningom bestämde han sig för att lämna Turkiet och åka hem. Men först åkte han till Norge för en match i gärdsgårdsserien med norrmännen. Men de svenska spelarna var trötta på kungen och gav honom sparken och knäppte honom i pannan.

En lika oduglig och överskattad landslagsledare var Gustav II Adolf. Han åkte ner till Tyskland 1629 för att vara med i EM i religion. Det blev ett riktigt fiasko. Carl Grimberg skrev i sin Sveriges Historia att Gustav II Adolf med tiden blev tämligen fet. Och det förstår man eftersom han den mesta tiden satt på olika bierstuben och bälgade i sig bayerskt öl. Så när det var klart för drabbning i Lutzen den 6 nov 1632 så var extra dimmigt både i kungens skalle och på plan. Det var totalt kaos under hela matchen och den slutade med att kungen fick bita i gräset för gott.

Vad man kan lära sig av alla dessa landskamper är att Sverige alltid ska spela på hemmaplan och bara satsa på försvar. För ett tag sen var det svenska landslaget i fotboll nere i Köpenhamn och spelade en match som de förlorade. Det var tur att det inte var en landskamp i slagsmål för då hade vi antagligen blivit av med Skåne. Och jag tror inte att Björn Ranelid hade tyckt om att bli dansk författare.

Av Lennart Karlsson 09 nov 2009 02:33