Vad är förnuft?

Nu när år 2010 närmar sig kan vi åter höra: "Världen går under!" Och visst går världen under. Det har världar alltid gjort. Den värld vi tror vi lever i har gått under för länge sedan. Vi är bara för dumma, för kulturblinda, för att kunna förstå det. Dumhet är vetande utan medvetenhet! Något tyder på att det är "förnuftet" som gör oss så dumma!

Vad är förnuft? Omedelbart tycks frågan vara ganska enkel att besvara. Vi vet ju alla vad förnuft är för någonting! Men kanske är det just detta "vetande" som gör såväl frågan som svaret komplicerade?

Vi är alla kulturprodukter. I relation till kulturen vi lever i är vi så att säga både "smittade" och "smittbärare"! I det sociala umgänget bejakar och bekräftar vi varje dag de kulturligt "riktiga" värderingarna och "riktiga" hållningarna. Vår moraluppfattning styrs av underhållningsindustrin. Språket är kulturens polis som ser till att vi håller oss på mattan och inte bryter mot kulturens ordning. Allt detta tycks resultera i en bristande förmåga att fråga på ett sådant sätt att inte frågorna i sig även innehåller svaren. Vår oförmåga att formulera de nya viktiga frågorna på ett ändamålsenligt sätt kan bli ödesdigert. Frågorna är viktiga, inte alltid svaren! Allt för ofta hör svaren hemma i "den värld som har gått under för länge sedan"!

"Vad är förnuft?" Kanske kan inte frågan besvaras i den givna formen? Men låt oss försöka med två mer eller mindre hållbara teser:

Förnuftet är ett slags spelregler som varje individ måste lära in för att kunna anpassa sig till den kultur vi lever i. Dessa spelreglar är inte beständiga, utan "uppdateras" ständigt. Kulturen är en organisation som människor har bildat för att kunna förhålla sig till världen och skapa förutsättningar för individens och artens överlevnad.

Förnuftet är kulturligt och språkligt och känslor är naturliga!

Första delen av vårt påstående är nog riktig. Andra delen är mera tvivelaktig. Är alla våra känslor verkligen naturliga? Om vi nu försöker dela upp våra känslor i små grupper? Vi skulle då få en liten hop med "kroppsliga" känslor, exempelvis: Svält, kyla, värme, fysisk smärta och så vidare. I en annan grupp kan vi placera de så kallade instinktiva och genetiska känslor som handlar om fortplantningen, sexualiteten, omsorgen om avkomman, den ögonblickliga överlevnaden och så vidare. Exempelvis hur vi förnimmer att vi är människor och inte tulpaner. Till slut skulle vi få en mängd känslor som kan misstänkas vara kulturliga eller kulturstyrda. Som skolexempel på sådana brukar man hänvisa till den avsky muslimen eller juden upplever vid tanken på oxkött respektive griskött, eller vårt tabu omkring incest. I både fallen har det ursprungliga syftet med detta tabus för länge sedan fallit i glömska.

En del kulturrelaterade känslor är kanske gamla instinkter i nya kulturkläder. Det finns teorier om detta tema som säger att vår avsky för kroppens avfallsprodukter kan vara en degeneration av en urgammal instinkt om att inte lämna något spår. Så är det bara besynnerligt att ganska små barn nödvändigtvis måste lära in denna avsky. Att vårt sätt att tänka är kulturstyrt och kulturrelaterat är väl en självklarhet? Är det lika självklart att vi har en ospecificerad mängd kulturdeterminerade känslor, även om vi envisas med att kalla dem naturliga? Här finns ett stort område för manipulation och modifiering av våra känslor! Och detta är absolut inte jungfrulig mark!

Numera är "hjärntvätt" någonting helt frivilligt. Vi betalar till och med för den. Borde vi inte uppmärksamma den ständigt pågående "tvätten" av våra känslor? En tvätt som vi för övrigt också betalar för i någon form! Konsumismens känseltvättare påminner oss dagligen om att vi inte är vackra, uppvaktade, uppmärksammade och lyckliga, men att det visst är möjligt att köpa lycka, kärlek, närhet, gemenskap och ett meningsfullt liv! Det är bara en fråga om att konsumera den riktiga tandkrämen, tvålen eller transpirationsmedlet! Manipulering och modifiering av känslor är viktiga element i all reklam och all propaganda. En masspsykos kan inte utlösas med argument.

"Vi skall använda vårt förnuft!" Till vad? Som konserveringsmedel? "Förnuftet" är bruksanvisningen till organisationen "kulturen", en organisation som ursprungligen skulle skapa förutsättningar för individens och artens överlevnad. Denna organisation tycks nu vara i strid med sitt eget ändamål och blivit ett hot mot både individens och artens överlevnadsmöjligheter! Är vårt förnuft ingenting annat än en stamritual som vi använder vanemässigt och oreflekterat även om vi för länge sedan har glömt både ursprung och syfte?

Vad är förnuft? Frågan tycks inte kunna besvaras i den givna formen! Det lyckades mig alltså inte att komma närmare svaret, men kanske litet närmare frågan?

Efterskrift:
Jag vet inte vad som är civilkurage, och jag vågar inte fråga.

Av Tage Nörgaard 14 okt 2009 08:06