Höstkänslor i äppelpajen

Det viner i de torra björklöven som till slut ger upp kampen och blåser iväg, bort mot åkerns öppna fält. Äppelträdens frukt får grenarna att digna och slicka i sig gräsets små daggdroppar. Sommarens blomsterfrön har för längst lagt sig till ro i den ännu varma jorden och drar sakta det osynliga täcket över sig som får den att vila tills vårsolens intensitet väcker dem. Jag lägger numera en dyna på yttertrappan när jag om kvällen sätter mig för att kontemplera dagen och dens händelser. Veteåkerns gula strån är avhuggna men guldet brinner ännu i kapp med solens nedåtgående strålar som tröttsamt reflekteras.

Mörkret, det hemska mörker närmar sig med katapultfart och jag ser från kväll till kväll hur ljusen tänds allt tidigare i fönstren och hur mitt eget förråd av värmeljus snabbt minimeras. Jag känner doften av kanel från äppelpajen som sakta puttrar på i ugnen och vaniljsåsen med grädde står i kylen för att mogna till en härlig smakförnimmelse. Kaloriernas negativa viskning viftas bort av en hungrande hand. Hösten är här och jag kryper ihop på min stol och börjar skriva.

Jag tar en vaniljsåsbarnhand i min och vi tar en tur bland halmbalar och sockerbetor. Ut på äventyr på öppna vidder strövar vi där fantasin fångar våra sinnen och vi berättar historier om sådant som lurar bakom trädstammar och blomstrande höstaster. Mörkret närmar sig och vi skrattar i det vi famlar oss fram mot ljuset i fjärran. Höstvindarna sällar sig till sällskapet och ger oss en extra vindpust i det vi öppnar dörren och tar en extra sked äppelpaj på väg mot tandborsten och nattsagan. Den viskar sitt god natt när fönstret öppnas på glänt för att ge barnets varma kropp en ljum insomning.

I soffans mjuka kuddar tar jag med ett stort leende fram min nyinköpta "Lonely Planet" om Södra Indien. Under de kalla månaderna kommer planer att smidas för en äventyrsresa på egen hand med barnen, och jag ler för mig själv.
"Kom du mörker, kyla och vindpinad regn som landar i ett snömodd som får bilen att okontrollerat kana runt på den skumpiga grusvägen. Jag är beredd och välkomnar det nya"

Av Birgitta Stiefler 09 sep 2009 20:23