Kunde jag ha blivit nazist?

Många har fördömt sådana som under 1920- och 1930-talen närmade sig nazismen. Ett av de mest kända exemplen var Sven Hedin som vid Berlinolympiaden 1936 talade till ”världens ungdom” som de hette på den tiden. Denna olympiad var en propagandatriumf för de nazistiska makthavarna. Detta fick mig att tänka på hur jag själv skulle ha handlat om jag levat på den tiden.

Jag har just läst Hitlers Mein kampf och redogjort för detta på Sourze. Jag är inte säker på att jag inte skulle kunna bli nazistsympatisör efter den läsningen om jag levat på 1930-talet. Det hade jag sedan fått leva med resten av livet som något skamligt i mitt förflutna. Man kunde ha försvarat sig med att man då inte kunde tänka sig att Hitler skulle ta död på sex miljoner judar.
Många opportunister anslöt sig till nazisterna i de ockuperade länderna i Västeuropa och fick sedan höga poster i förvaltningen av länderna. Jag kunde ha varit en av dem. När man kritiserar dessa gäller det att inte sätta sig på för höga hästar – man kan inte veta hur man själv hade handlat i en liknande situation.

För en vänsterman var namnet på nazistpartiet särskilt förrädiskt. Det hette på tyska Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei NSDAP. På svenska: Nationalsocialistiska tyska Arbetarpartiet. Hur många socialistiska arbetare har inte lurats in i partiet bara av namnet? Man kunde lätt bli nationell i stället för internationell och bortse från det odemokratiska i partiprogrammet. Den borgerliga högern tog inte heller det odemokratiska på allvar och lät sig luras in i en koalitionsregering med nazisterna.

Endast kommunisterna var jämförbara med nazisterna när det gällde fanatism för sakens skull. Det var Sovjetunionen som bar huvudbördan när nazismen slutligen besegrades.

Av Yngve Karlsson 26 aug 2009 11:07