Barnen vet inga gränser

En närstående säger i pressen, att det var en rolig fest. Några ungdomar drack och några inte. Men när de förfriskade barnen fick för sig att de skulle ha roligt och skriva sina namn på asfaltuppfarten med tändvätska, skvätte och spillde de vida omkring och till slut tog en bensindunk eld vid garageväggen.

En av de festande barnen sa att de var "lite fulla" så de märkte det inte. Det var ju tråkigt, för mångmiljonvillan stod i brand. Ungdomarna sprang och hämtade vatten i kastruller, men inte hjälpte det, bilen smällde och en tonåring skrek till de andra att bilen kunde explodera. Han gick in och kollade att ingen var inne, för "man vill ju inte att någon av ens vänner ska brinna inne" sa han efteråt.

Pappan som äger huset är mångmiljonär och vill inte uttala sig efter att han kommit hem.
Femmiljonersvillan fick omfattande skador. En femtonåring har tagit på sig skulden och ingen av barnen behövde uppsöka läkare. Slut på historien.

Mina känslor när jag läste om det här, är översvallande upprördhet! Hur kan någon, miljonär eller inte, lämna barn i den åldern ensamma hemma? Alla visste ju redan för minst tjugo år sedan, vad som kan hända på föräldrafria fester! De här barnen framställs i pressen som fulla, av både alkohol och ånger. Ingen behövde besöka sjukhus. Inte ett ord om föräldern.

När ska vi sluta skydda barn och ungdom som beter sig oacceptabelt? När ska vi sluta ha förklaringar till alla tilltag de gör? När ska vi sluta ursäkta barn och ungdom för deras respektlöshet mot äldre människor och när ska vi börja kräva någon motprestation och även sätta gränser för barn och ungdom? Det är nämligen just det de ropar efter. Vår uppmärksamhet och vårt engagemang.

Tyvärr har det gått så långt att det krävs ofantligt mycket för att barn och ungdom ska lyssna på vuxna. Roten till obalansen, ligger där och gror. Så småningom måste hjulet stanna och rulla tillbaka till ett enklare och mänskligare samhälle, befriat från åttiofem tv-kanaler, Facebook och så vidare. De överfulla shoppingcentren, vandaliseringar och mord, rån och penningabegär trubbar av människan till oigenkännlighet.

Barnen vet inga gränser. Jag ser det som ett tecken på nutida förfall.

Av Pia Isaksson 17 aug 2009 11:14