1930-talet - en mörk tidsålder

I ett antikvariat hittade jag en bok med den märkliga titeln Marxismen obducerad, skriven av Henry Bamford Parkes och tryckt år 1941. Vad som fastnade i mitt minne var följande citat:

"Vad Europa framförallt annat ovillkorligen behöver är kontinental enhet - utplånande av nationella gränser och de olika nationella systemens förenande till ett enda system - och inom överskådlig tid står det troligen ej i mänsklig makt att åstadkomma europeisk enighet. Lyckligtvis är amerikanarna ännu inte tvungna att ordna upp den olyckliga kontinentens svårigheter."

Om fascismen skriver han följande:

"Fascismen är en sjukdom, som lätt kan angripa varje samhälle, som icke är sunt och kraftigt och det enda sätt varpå den varaktigt besegras är att man bygger upp ett ekonomiskt och socialt system, inom vilket människorna kunna leva välbärgade och belåtna."

Om kommunismen skriver han:

"Kommunismen är en mycket ädlare och mänskligare trosbekännelse än fascismen, men den är nästan lika fientligt sinnad mot intelligensens fria spel, som varje verklig kulturell utveckling kräver. Om vi godtager den välbekanta marxistiska läran, att kommunismen och fascismen är de enda alternativ som ligger framför oss och att vi om vi förkasta det ena, måste omfatta det andra, så är det svårt att icke inse, att mänskligheten i båda fallen måste inträda i en ’mörk tidsålder’ och att den frihet, den tolerans och den intellektuella utveckling, som karaktäriserat Västeuropa och Förenta Staterna under de senaste två eller tre århundradena, endast utgjort en kort period av solsken i en för övrigt mörk och melankolisk historia."

Förenta staternas roll kommer att bli avgörande för världens öde. Enligt Parkes...

"...tar de i arv en revolutionär tradition av frihet, jämlikhet och demokrati, ty dessa ideal är inskrivna i de båda dokument, med vilka deras historia som självständig nation börjar… Det är tydligt, att under den innevarande historiska epoken uppgiften att bevara civilisationen först och främst kommer att falla på Förenta staterna. Och det är uppenbart, att om Förenta staterna faller offer för totalitärt barbari, så kommer det att bli det märkvärdigaste exempel på människosläktets dårskap, som bevarats av historiens annaler."

Om toleransen skriver han att...

"...vad som behövs är att man rationellt tar itu med samhällsmaskineriets praktiska problem och undviker alla former av fanatism… Tolerans och kompromiss betraktas av fanatikerna både de kommunistiska och de fascistiska som bevis på svaghet, på brist på principer."

När jag försöker sätta mig in i Parkes tankegångar från slutet av 1930-talet och de första krigsåren förstår jag i vilken mörk tidsålder mänskligheten genomlevde. Man har jämfört Peking-OS 2008 med Berlinolympiaden 1936 men det går inte att komma ifrån att det var en propagandaseger för nazisterna. Dels fanns det fullt med hakorsflaggor och dels gjorde många Hitlerhälsning, av kommentatorn Sven Jerring benämnd som ”tysk hälsning”.

För en vänsterman måste början av 1941 ha varit den värsta tiden att genomlida. Då hade Hitlers arméer tagit större delen av Europa, och Sovjet och Tyskland hade fortfarande ett non-aggressionsavtal med varandra. Då övergav många kommunismen och en del av dem blev nazister. Det var troligen kommunisternas fanatism som avgjorde kriget till de allierades fördel. Jag har skrivit om detta i artikeln ”Kommunismen har också gjort gott”. Förenta staterna fick, som Parkes anade, rädda Europa från det nazistiska barbariet.

Av Yngve Karlsson 31 jul 2009 14:11