Nya strandskyddslagen urholkar allemansrätten

Alliansen, med miljöminister Andreas Carlgren i spetsen, drev igenom beslutet som innebär att strandskyddet blir "differentierat" och att Sveriges kommuner själva får besluta om strandskyddsdispenser. För vissa kommuner kommer detta att få katastrofala följder.

Strandskyddet ingår i allemansätten och är en lag som funnits sedan 1950-talet. Den gamla lagen om strandskydd var en av Sveriges hårdaste lagar. Den innebar ett generellt förbud att bygga inom 100 meter från strandlinjen. Syftet var dels att ge allmänheten tillträde till stränderna, dels att skydda växt- och djurarter - en tredjedel av alla hotade eller missgynnade växt- och djurarter är knutna till strandmiljöerna.

Trots detta visar statistik från SCB att det under perioden 2001-2005 byggts 9000 byggnader, 14 procent av det totala byggandet, inom 100 meter från strandlinjen. Av dessa har 6000 byggnader byggts utanför tätorter. I Stockholms län är andelen högre än på andra platser. Under fyra år i början av 2000-talet bebyggdes tre mil strandskyddat område i länet. Länsstyrelsens beräkningar visar att om byggnationen fortsätter i samma takt, kommer det inte finnas några orörda stränder om 150 år i Stockholms skärgård.

Den nya lagen om strandskydd innebär att det ska bli lättare att bebygga stränder i glesbyggd. Förespråkarna för den nya lagen, har dessutom hävdat att det ska bli svårare att bebygga stränder i tätbebyggda områden runt storstäderna. Ännu så länge finns dock inget som tyder på att detta skulle kunna bli en realitet.

Det krävs särskilda skäl för att få dispens från strandskydd. Redan under den gamla lagen hade Länsstyrelsen delegerat ansvaret för dispensrätt till en del kommuner. Varje år gavs cirka 5000 nya dispenser från strandskyddet runt om i landet. När Naturvårdsverket år 2002 granskade dispenserna visade det sig att omkring 70 procent cirka 3500 per år av kommunernas beslut var olagliga eller så dåligt motiverade att det inte gick att bedöma om dispenserna var lagliga.

Den nya lagen om strandskydd medger att Sveriges kommuner själva får besluta om dispenser, även kommuner som visat sig inte kunna hantera det ansvaret. Av en artikel publicerad i DN.se den 29 april 2004 framgår dessutom, att det är allmänt känt hos bland annat Länsstyrelsen, som enligt den nya lagen ska utöva tillsyn, att dispensgivningen är beroende av den politiska viljan i kommunen. "Borgerliga kommuner är generellt mer liberala än socialdemokratiska", säger Länsstyrelsens Carl-Gustaf Hagander i artikeln.

Detta stämmer väl överens med verkligheten på Lidingö, strax utanför centrala Stockholm. I en artikel i Lidingö Tidning, publicerad den 29 december 2006, hävdar Lidingös kommunalråd Paul Lindquist m att "det är fullt rimligt att få bygga ett bostadshus på den egna villatomten". Artikeln hade kommit till som ett genmäle på en artikel i vilken Lidingö Stad kritiseras för utformningen av en detaljplan i ett unikt natur- och kulturområde längs Tyktorpsvägen vid Lilla Värtans strand.

De boende hävdade att detaljplanen strider mot lagen om strandskydd, eftersom planen tillåter att en 6 kvm olovligen uppförd bod får ersättas med ett 135 kvm stort och 7 m högt bostadshus. För att det nya huset ska få plats på fastigheten, har dessutom Lidingö Stad avstått allmäntillgänglig parkmark till ägaren av fastigheten. Trots att såväl fastighetsägare inom detaljplaneområdet och närboende har överklagat detaljplanen, så har varken Miljödepartementet eller Regeringsrätten prövat detaljplanen utifrån lagen om strandskydd.

Den nya lagen om strandskydd innebär att Naturvårdsverket, som verkligen är insatt i lagen och dess syften, endast får en rådgivande roll. Länsstyrelsen, som varken har kunskap eller resurser, ska utöva tillsyn. Av ovanstående fall på Lidingö, har dessutom framgått att Länsstyrelsen har en alldeles för nära relation till kommunerna och "kohandlar" med dessa, även om den strandskyddade mark som kommunen vill bebygga ligger i en så kallad röd zon, som inte medger ytterligare bebyggelse. Under den gamla lagen gav Länsstyrelsen dispenser i ytterskärgården, i naturreservat och på Lovön. Under 2005 fick 114 ja och 6 nej till sina byggplaner

Liksom under den gamla strandskyddslagen medger den nya att vissa intresseorganisationer har möjlighet att klaga på strandskyddsdispenser. I en artikel från Göteborgs-Posten den 7 mars 2008, beskriver Boel Lanne, ordförande i Naturskyddsföreningen i Bohuslän, hur kommunen har givit felaktiga dispenser. En ensam brygga ger plötsligt möjlighet att bygga ett helt hus. Ett skjul på en ö förvandlas till en stor villa. Hon hävdar att Naturskyddsföreningen, redan under den gamla lagen, skulle ha velat överklaga 50 byggen per år, men att de endast har resurser att överklaga fem. Med kommunens rätt att nu själv ge dispens, tror hon att situationen kommer att förvärras ytterligare.

Slutligen medger också den nya lagen att även privatpersoner i högre utsträckning får möjlighet att överklaga kommunernas beslut. Ovanstående fall på Lidingö har dock visat att det kräver stora ekonomiska och personella resurser, samtidigt som att det i princip är omöjligt för enskilda att få rättsinstanserna att ens pröva ett ärende utifrån lagen om strandskydd.

Fastighetsägarna längs Tyktorpsvägen på Lidingö har vänt sig direkt till Regeringsrättens chef, för att få honom att använda deras ärende i prejudicerande syfte. Varken den gamla eller den nya lagen om strandskydd medger att en bod om 6 kvm, genom dispensgivning, får ersättas med ett 135 kvm stort bostadshus. Om inte Länsstyrelsen och kommunerna får konkreta fall att rätta sig efter, är risken stor att den nya lagen snarare påskyndar än minskar bebyggandet av stränder i Sveriges tätbebyggda områden.

För mer information om strandskyddslagen:

Länk: naturvardsverket.se

Av Björn Lundberg 03 jul 2009 17:09