Therese, 15 - offer för ett samhälle i sönderfall

Det var visserligen inte en flicka som mördade, men hon hetsade sin pojkvän till att mörda en annan flicka hon var svartsjuk på. Han skulle mörda henne för att bevisa att hon inte betydde någonting för honom. Vilken sjuk idé!

Man kan undra, om ungdomar inte har något annat att tänka på nuförtiden än utseende, internet och hur man ska komma undan från verkligheten så ofta som möjligt.

Ungdomar slår ihjäl varandra i dagsläget. De lever i en hopplös värld, full av krav som de inte orkar med. Samtidigt har många ingen meningsfull fritid och inga vuxna förebilder. Man prioriterar inte ungdomar i dagens samhälle. De vuxna prioriterar inte ens sig själva. Hade föräldrar prioriterat sig själva och sina barn, hade mycket varit vunnet.

Det är en fantasifylld värld, där många lever i cyberrymden. Tonåringar sitter vid datorn och chattar den största delen av sin fritid och lever i ett låtsasuniversum hellre än att äta middag med familjen. Sex är inte längre bara förbehållet vuxna människor, utan utövas långt ner i åldrarna. Respekten för vuxna har minskat markant.

Det unga paret som planerade mordet på flickan, Therese 15 år, är 16 år gamla och hade redan haft sällskap i två år. Undra hur mycket tid de ägnade åt skolarbetet egentligen?

Nuförtiden är allt acceptabelt. Häromdagen träffade jag en dam på tunnelbanan. Vi började prata och hon berättade att hennes fästmans flicka tog studenten med underkänt i nästan alla ämnen. Ändå åkte hon studentflak och festade hela natten. Damen kände avsmak för firandet, men ville inte lägga sig i.

Det finns de som mår bra och det finns de som mår mindre bra i vårt avlånga land. Alla de som stolt säger att kristna är svaga och inte kan tänka själva, utan bara hänger sig åt Jesus, gottar sig i sin egen självgodhet. Men när katastrofen kommer går det bra att bli tröstad av kyrkan, alla höjer varandra till skyarna i nödens stund. Allt blir så vackert helt plötsligt, när man mist någon som skulle ha stått en nära i livet. Jag förstår inte, varför man inte kan visa varandra omtanke och kärlek medan tid är?

Hade man haft ett rättesnöre, som man lärt sina barn att följa, kanske många tragiska händelser kunde ha undvikits. Det är de kristnas hemlighet: att de tror på budorden och vet att vi alla är beroende av moraliska koder, hur mycket vi än tycker att vi vet allt själva. Vi behöver något som förenar oss.

Vad ska det bli av våra ungdomar? Vi har låtit dem bestämma allt själva, de har ingen inkomst, men de lever som om de hade obegränsade tillgångar från tidig ålder. De har ofta allt som inte föräldrarna har, men de vill bort. Till vad, vet de nog inte själva.

Det är just dessa ungdomar, som lider av tidens känslolöshet, som i ren desperation handlar i affekt och då står vi vuxna handlingsförlamade.

Det var vi som skulle ha visat dem vägen.

Av Pia Isaksson 12 jun 2009 12:23