Verkligheten överträffar fiktionen

Idag till exempel berättar tidningarna att en ung kille dödat en ung tjej. Igår var det en våldtäkt. Har inte levnadsklimatet i Sverige blivit konstigt? Den undre världen gör upp på stadens gator, eller skjuter någon med ett pannskott på en parkering i någon förort. Vad i hela världen kan det här bero på?

Videovåld? Invandring? Barn som alltför tidigt lämnas vind för våg utan någon vuxens stöd, eftersom föräldrarna inte har tid när de skall göra karriär eller kräver egentid?

Vad tror ni?

När jag på 80-talet som 20-åring flyttade till Stockholm, till min mammas stora förtvivlan, var här rätt lugnt. Ett mord skedde då och då. Idag, ca 30 år åh, herregud är jag så gammal redan senare, är ett mord om dagen inget underligt. Klimatet ute på gatorna är rått, och män våldtar tjejer var och varannan dag. Ungdomar springer på stan hela nätterna och dricker allt för mycket, slåss och drogar.

När vi öppnar dagstidningarna står det om allt otäckt som hänt under natten, men det som var stora jätterubriker på 80- och 90-talet är idag en liten blänkare. Vart skall det här sluta?

Min personliga åsikt är att vi måste börja från grunden, det vill säga med ungarna. Ge alla föräldrar som vill stanna hemma med sina barn tills de börjar skolan möjligheten till det. Överlåt inte uppfostran till daghemmen, där de bara blir en av flera barn. Tyvärr hinner inte personalen med att bry sig om allihop eftersom de är för få. Jag har tre barn, jag vet vilken tid som krävs. Låt de som vill jobba korta dagar utan att se snett på dem. Ge barnen din tid.

Visst behövs egentid, men skaffa inga barn då! De vill träffa dig, prata med dig, leka med dig. De kräver inga utlandsresor och dyra saker. Det är vi föräldrar som över öser dem saker eftersom vi har ständigt dåligt samvete över att inte räcka till. Barnen har du bara till låns en kort tid. En vacker dag flyttar de, och om du skött dina kort väl kommer de hem och hälsar på då och då. Låt barnen träffa äldre människor, skilj inte på barn, medelålders och äldre som idag. Barn älskar att höra skrönor om hur livet var förr, och de enda som kan berätta sitter på hem, väl avskilda från ungarna.

Hur gör vi för att ändra det här? Är inte ni som jag less på att ständigt läsa om ungar som blivit missanpassade, och som saknar ledargestalter?

Av Anitha Östlund Meijer 08 jun 2009 10:55