sourze.se
Artikelbild

Övergrepp och misshandel i katolska skolor

I kölvattnet efter den stora pedofilskandalen inom den katolska kyrkan i USA för några år sedan offentliggörs i dagarna ytterligare bevis på svåra och bitvis skrämmande missförhållanden inom den kyrkliga ungdomsverksamheten. Denna gång på Irland.

I maj 2000 tillsattes en statlig kommission - The Commission to Inquire into Child Abuse - vars uppgift var att utreda de anklagelser som inkommit till myndigheterna angående utbredd barnmisshandel av olika art inom ett stort antal ungdomsvårdsskolor - Reformatory and Industrial schools - som hade etablerat sig på Irland i den katolska kyrkans regi. Undersökningsperioden sträckte sig från år 1936 till in på 1990-talet. Målen för dessa skolinrättningar var i korthet två:

1. Att genom olika typer av arbetsprover träna barnen i yrkeskunskap och hårt arbete för att därigenom möjliggöra för eleverna att själva kunna försörja sig i det öppna samhället utanför skolans murar.
2. Att utveckla och fostra barnens karaktär och moral så att de kan bli goda kristna medborgare.

Lydnad, kyskhet och en vilja att göra rätt för sig genom hårt arbete var därvid de dygder som skulle inympas i de arma barnasjälarna, både för deras eget bästa och till nytta för samhället som helhet. För att nu uppnå detta mål bedömdes det som nödvändigt att skilja barnen från deras familjer, vilka ansågs utgöra ett dåligt inflytande, och i stället härbärgera barnen i skolorna under en längre period, genomsnittligt cirka sju år per barn. Under tidsperioden 1936-1970, exempelvis, "svalde" dessa inrättningar cirka 170 000 barn.

I den praktiska vardagen styrdes skolverksamheten av olika katolska klosterordnar, exempelvis The Congregation of Christian Brothers, The institute of charity, The Sisters of Mercy, The religious Sisters of Charity, The Rosminian Fathers, med flera. The Congregation of Christian Brothers var en av de större ordnarna och administrerade bland annat följande sex skolor: Artane Industrial School, St. Joseph´s school i Tralee, Salthill, Glin och Letterfrack samt Corriglea Park Ind. School. I de klosterlöften som bröderna hade att gå ed på för att få inträde i denna munkorden krävdes bland annat total sexuell avhållsamhet, celibat naturligtvis, absolut ohörsamhet gentemot köttets bedrägliga frestelser och rent allmänt en bestämd strävan efter kyskhet och renhet i sexuell och kroppslig mening. Detta "kyskhetslöfte" kan tyckas stå i skarp kontrast med den vittnesberättelse från en av skoleleverna som inkom till kommissionens underavdelning, The Confidential Committe:

"Broder X väckte mig på natten och ledde mig in i sitt eget sovrum och sa: ta av dig nattskjortan, sen kan du skrika hur mycket du vill, you little bastard anm: radions volym hade skruvats upp. Medan han piskade mig med läderremmen masturberade han samtidigt sig själv med sin vänstra hand... Han hotade mig med att om jag berättade för någon om vad som hade hänt så skulle han komma tillbaks och göra samma sak igen."


De sexuella övergreppen - framförallt i pojkskolorna - var av endemisk art, det vill säga allmänt och gängse förekommande. Övergreppen inkluderade vaginal, oral och anal våldtäkt

Pojke:
"Jag fördes till sjukavdelningen... bröderna höll mig över sängen, de var som djur... de penetrerade mig, jag blödde".


Vidare förekom införande av objekt i anus och vagina, penetration med fingrarna och med andra typer av föremål, påtvingad onani av och på en munk, präst eller lekman, voyeurism, grov petting, påtvingad nakenhet, med mera. Flickor utsattes regelbundet för sexuella övergrepp, ofta av fler än en åt gången, företrädesvis i sovsalar, skolrum, badrum, kyrkor, sakristior, personalrum, prästernas bostadsrum, etcetera.

Flicka:

"Jag blev våldtagen I was abused från det att jag var sex år till dess att jag fyllde fjorton..."

Flicka:
"Han tog in mig i ett rum... han våldtog mig, han klädde av mig allt och sa hela tiden: ’om du berättar någonting så kommer jag att döda dig’… jag känner mig smutsig, än i dag känner jag mig smutsig."


Den som inbillar sig att endast manliga munkar, präster och lekmän utgjorde förövarna i de sexuella övergreppen gör sig skyldig till en fördomsfull villfarelse. Rapporten upptar ett flertal vittnesberättelser som utpekar nunnor, "sisters" och kvinnliga vårdare och "lekmän" som skyldiga till ett stort antal sexuella kränkningar. Övergreppen i de mildare fallen rörde sig om påtvingad petting och i de allvarligare fallen om misshandel kombinerad med våldsam sexuell beröring av olika slag, och därtill om vaginalt införande av diverse objekt. I vissa fall förekom även ett samarbete mellan nunna och vårdare/lekman:

Flicka:
"Jag blev sexuellt misshandlad av en nunna och en vårdare... när jag badade hjälpte hon mig, smekte mig, utforskade min kropp med händerna och gjorde mig redo för honom... Han brukade därefter hämta mig och gjorde det med mig."


"A climate of fear...", en atmosfär av skräck och rädsla genomsyrade den dagliga skolverksamheten enligt många vittnesberättelser. En ständig och nervpressande vaksamhet inför när, och varifrån, nästa slag skulle komma, och av vilken anledning, eftersom den minsta lilla förseelse kunde resultera i ett ordentligt kok stryk. Om du så bara skrev med vänster hand, svarade fel på en fråga, kom för sent till lektionen, hade svårigheter att läsa eller kanske mumlade i stället för att tala klart och tydligt. Listan över alla upptänkliga straffmetoder kan göras ändlös: prygel på den nakna kroppen med hjälp av käppar, klubbor, linjaler och andra typer av träföremål. Även hammare och batonger av olika utseende förekom. Slag med knytnävar, hårda örfilar, piskrapp på fotsulorna, brännande, skållande, stick- och knivsår kunde uppvisas. Tvingad att duscha i skållhett eller iskallt vatten; neddoppad i kallvatten som en förberedelse inför en ordentlig upptuktelse med den fruktade remmen. Upphängd på krokar i tak och väggar och därefter utsatt för grov prygel. Fysisk misshandel av fler än en person på samma gång och som straff för rymningsförsök offentligt pryglad och därefter renrakad på huvudet, och så vidare och så vidare.

"Jag blev slagen många gånger för att jag inte hade bäddat sängen på rätt sätt. Jag hade en lång nattskjorta på mig som han, broder X, slet av mig, varefter han började att slå mig gul och blå med ett läderskärp... he knocked the shit out of me …En annan broder använde sig av en cykelslang som brukade ringla sig runt ens arm när slaget föll..."

”Jag kommer aldrig att glömma den niosvansade katten the cat-o´-nine-tails... Jag såg när andra pojkar blev piskade och hur blodet rann utmed kroppen, it was terrible’."


"The cat-o´-nine-tails", vanligtvis benämnd "the blackjack", var en hård läderrem som var cirka fem centimeter bred, två centimeter tjock och omkring en halv meter lång. Ett mycket populärt straffredskap bland bröderna då det gällde att på ett effektivt sätt prygla pojkarnas nakna ryggbast. Enligt många vittnen förstärktes styvheten och tyngden på läderremmen genom slingor av metall, exempelvis bly, som var invirade utefter hela dess längd.

"Den var tung och vass och därtill vaxad i ändarna. Det var mycket plågsamt att bli slagen av den, du skrek av smärta...Jag grät, jag kunde inte sluta att gråta..."


Den dagliga misshandeln beskrevs av flertalet barn som "våldsamt brutal fiercely brutal" och "obarmhärtig unmerciful". Misshandeln pågick "till dess att bröderna var fullständigt utmattade". På nätterna genljöd skolhusen av skriken från de misshandlade barnen. En del vittnen beskrev bröderna som "en flock jagande rovdjur".

Då kommissionsrapporten publicerades och offentliggjordes i maj 2009 kommenterades den av bland annat The Irish Times 2009.05.21: "Misshandeln grundade sig inte på något fel i själva systemet. Det var systemet!"

Inte helt oväntat, kanske, så kommer varken de institutioner inom vars murar misshandeln ägde rum eller förövarna av den vidriga misshandeln - "The shameful 800" - att utkrävas något som helst ansvar, varken juridiskt eller socialt, eftersom alla de som verkat inom "systemet" har garanterats anonymitet.

Och allt detta, all denna grymhet, under hägnet av dagliga och rökelseosande mässor och gudstjänster till Herrens ära...


Referenser:
- The Commission to inquire into Child Abuse 2009.05.20: Commission Report: Executive Summary. Vol. III, Confidential Commitee Report: 7. Record of abuse, male witnesses; 9. record of abuse, female witnesses.
- The Irish Times, 2009.05.21: Systematic, endemic abuse in State institutions laid bare / The savage reality of our darkest days.
- BBC News, 2009.05.20: Child abuse victims seek justice.
- The New York Times, 2009.05.21: Report details abuses in Irish Reformatories.


Om författaren

Författare:
Leif Karbelius

Om artikeln

Publicerad: 01 jun 2009 13:09

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: