Jämställdheten kostar kvinnan för mycket

I jämställdhetens tidevarv har våldet mot kvinnor ökat. Vi har på senare tid läst i tidningen att väldigt många kvinnor har blivit mördade av nära anhöriga de senaste åren och våldtäkter är något man läser väldigt ofta om. Att en kvinna går hem sent på natten och blir överfallen och våldtagen på öppen gata är någonting man läser om nästan dagligen.

Varför råkar så många kvinnor illa ut? Är det en speciell typ av kvinnor? Nej, påstår man i pressen, det kan vara vilken kvinna som helst. Till och med i vilken ålder som helst.

Kvinnor här i Sverige börjar nästan ta för givet att de är jämställda med männen. För dem är det en självklarhet. Men om man frågar kvinnor, säger de inte som man skulle kunna tro: "jodå, det funkar jättebra för oss". Istället hör man ofta de gamla klyschorna om svartsjuka, kontrollbehov och äganderätt. Ofta tar kvinnan initiativet till skilsmässa.

En kvinna hittades död på en cykelväg i natt. Får kvinnor sätta livet till för sin strävan efter jämställdhet? Hur uppfattar mannen den jämställda kvinnan och kan han överhuvudtaget acceptera att leva efter kvinnors villkor? För nuförtiden ställer kvinnor krav. De vill inte längre sitta fast i hemmet eller vara ekonomiskt beroende av en man. De vill delta i livet utanför hemmet, utbilda sig, festa och roa sig om de har lust, och de vill inte be sin man om lov.

För mannen har det alltid varit självklart att gå ut och in som det passat - ett mannens privilegium. Men kvinnan har inte haft samma möjligheter, vilket har bidragit till att hon passat barnen och hemmet och till slut tröttnat på sin roll som mamma åt både barnen och mannen. Med det vill jag inte säga att alla kvinnor och män tänker på det sättet. Det finns och har alltid funnits äktenskap som fungerat perfekt hela livet, både för barnen och föräldrarna, men de är inte många.

Och kvinnan som hittades död på cykelvägen. Är det priset kvinnan får betala för sin jämställdhet?

Som jag förut sagt, mannen och kvinnan kan aldrig förstå varandra, om inte kvinnan på något sätt underordnar sig mannen och bekräftar hans syn på sig själv som skapelsens krona. Mannen kan inte acceptera att ligga på delad förstaplats tillsammans med en kvinna han älskar, han måste ligga i topp för att kunna fungera. De kvinnor som inte kan acceptera detta och leva efter de kraven, är i fara. Kanske inte alltid livsfara, men det finns många sorters faror. Kvinnor kan bli av med sina barn, bli hatade och baktalade och anklagade för att vara en dålig mamma och så vidare.

Som kvinna tycker jag att män är underbara varelser och jag känner att jag gärna vill se upp till mannen, kunna se honom som skapelsens krona - men då ska det vara på lika villkor.

Som kvinna vill jag att mina önskningar och mål med livet ska bli accepterade. Då kan jag kanske få känna mig som en kvinna, och uppföra mig som en sådan också.

Av Pia Isaksson 28 maj 2009 14:03