Facket är flexibelt

Facket har aldrig varit så populärt som nu. En av anledningen är förstås krisen på arbetsmarknaden, men facken har också förnyat sig. Arbetslöskassan ger dig högst åttio procent av 18 700, hur mycket du än tjänar. Har du lyckats arbeta och studera dig till högre lön och också dragit på dig högre fasta utgifter kopplade till boende och familj, innebär det katastrof om du blir arbetslös och inte är skyddad på annat sätt.

Några akademikerfack började därför ordna inkomstförsäkringar som förstärkning för sina medlemmar. Medlemmar i de fackförbund som har inkomstförsäkring garanteras åttio procent av lönen i ca 120 arbetsdagar upp till en lönegräns, till exempel 80 000 om de blir arbetslösa, en rimlig tid att hinna skaffa sig nytt jobb.

Akademikerna gick i spetsen, men nu har även flera LO-fack skaffat inkomstförsäkring för sina medlemmar. Dock inte Metall, som har tyckt att staten ska stå för deras A-kassekostnader och ge stöd till industrin så jobben finns kvar.

Det är naturligtvis ett problem att många lämnade A-kassan. De kan tvingas söka socialhjälp om de blir arbetslösa. Därför försöker regeringen locka tillbaka dem till A-kassan genom att sänka den tid som man måste arbeta för att få bli medlem.

Lagen om anställningsskydd, LAS, har kritiserats här i spalterna men utvecklingen under krisen har visat på fackens och företagens flexibilitet. Avtal har tecknats på Volvo, Scania och Sandvik och andra företag om minskad arbetstid och motsvarande lönesänkning. Åtgärder som kollektivavtalen godkänner. Om personalen i stället sagts upp skulle företagen ha mist kompetens som är svårt att ersätta när hjulen sedan börjat snurra igen. Relationerna på arbetsplatsen stärks.

Den "fria" arbetsmarknad som många förespråkar skulle medföra att många som blivit av med sitt jobb aldrig skulle kunna komma igen på arbetsmarknaden. Antalet ofrivilligt pensionerade skulle öka och landet bli fattigare.

Av Sten O. Andersson 18 maj 2009 13:29