Antisemitism eller israelkritik?

Det är legitimt att kritisera den judiska staten för förtryck och tortyr av palestinier, bosättningar på ockuperat område, byggandet av barriärer på palestinsk mark, vägspärrar, brott mott mänskliga rättigheter, nonchalerandet av FN-beslut, apartheidpolitik och annat.

Antisemitism anses däremot inte vara legitimt, utan en form av rasism. Som antisemitism räknas att anse att judar har alltför stor makt i förhållande till sin folkmängd, att judiska lobbygrupper försöker påverka regeringar, regeringschefer och makthavare i för judar och staten Israel positiv riktning. Det är också antisemitiskt att anse att förintelsen utnyttjas för att gynna judiska intressen.

Antagligen betraktas det också antisemitiskt att framhålla den judiska religionens betydelse i konflikten med palestinierna. Enligt judendomen har guden utvalt det judiska folket framför andra folk och också givit det en mission. Judar skall vara som präster för andra folk. Ett messiasfolk. Gud har även lovat de då nomadiserade judarna landet Israel och uppmanat dem att fördriva och förinta dem som var bosatta där. Att utomstående tvivlar på dessa religiösa uppmaningar måste anses legitimt. Men att tro att dessa gammaltestamentliga uppfattningar har betydelse för dagens judar, att de försöker skaffa sig ledande ställningar i världen för att leva upp till religionens krav, betraktas med säkerhet som antisemitiskt. Liksom åsikten att trakasserierna av den arabiska befolkningen skulle ha bibliska förebilder och att dagens judar anser sig ha gudomlig rätt att fördriva och förtrycka palestinier.

Det ansågs vara antisemitiskt när det påpekades att AIPAC och dess lobbygrupper ofta förmådde USA:s regeringar att driva en israelvänlig politik, trots att det ofta inte gynnade, och många gånger direkt missgynnade amerikanska intressen. Det skulle med säkerhet också ha betraktats som antisemitiskt att påpeka att de nykonservativa rådgivarna som förmådde Bush att invadera Irak var judar och israelvänner. Det anses säkerligen också antisemitiskt att spekulera över hur det gått till när Israel, som är ett asiatiskt land, blev medlem av Europarådet och varför landet deltar i europamästerskap i fotboll, friidrott och i Eurovisionsschlagerfestivalen. Liksom att undra över om Sarkozys och Couchners judiska ursprung haft betydelse för omsvängningen av fransk politik till att bli Israelvänlig. Det ansågs också vara antisemitiskt, enligt Forum för levande historia, att påpeka att det i Sverige finns proisraeliska grupper som systematiskt bedriver kampanjer mot medias israelrapportering. Trots att dessa grupper existerar.

Mellanöstern, judendom och judisk makt är känsliga ämnen en filmkritiker som när denne påpekade att judar hade makten i Hollywood, sparkades av Expressen och en ledarskribent i GP som skildrade palestiniernas lidande förbjöds att fortsätta skriva i ämnet.

Man kan inte kritisera judar runt om i världen för den politik som Israel för. Även om judar runt om världen stöder, försvarar och demonstrerar för denna politik och uppmanas därtill av judiska församlingar. Även om denna politik bedrivs för att skapa en judisk stat med judisk befolkning och judisk religion.

Det förefaller mycket svårt att upprätta en strikt gräns mellan den oacceptabla antisemitismen och en israelkritik som ofta är berättigad. Det finns också en vilja hos judiska och sionistiska debattörer att bemäktiga sig språkbruk och terminologi och därmed styra debatten. Således döptes landet som då hette Palestina till Israel. Den åtskillnad mellan judiska och arabiska medborgare som finns i landet får inte benämnas som rasistisk. Man har fått igenom att Förintelsen ska skrivas med stort F, och man har fått denna i stort sett enbart handla om judar trots att fem miljoner andra också skall ha avrättats. Man har också förmått media att kalla muren som byggs på palestinsk mark för en ”barriär”.

Och när media mer och mer kommit att diskutera huruvida den israeliska politiken drivit fram antisemitiska stämningar i västvärlden, snarare än att behandla palestiniernas utsatthet och lidande, kan det upplevas som ytterligare ett exempel.

Av Jan Wiberg 27 apr 2009 11:38