Elvis och Vladimir - deras liv flöt parallellt

Jag har funderat en del över mina idoler inom musiken. Det är ingenting märkligt med dem. De är rätt många och de kommer ifrån olika håll. Jag lyssnar till de som de flesta andra lyssnar till skulle jag tro.

Fader och son Struss var stora ikoner under 1800-talet och deras musik håller ännu. Caruso däremot är ett exempel på en av dem jag tycker har spelat ut sin roll och hör till musikhistorien.

Men det finns två sångare som blivit vår tids ikoner framför alla andra. I väst är det Elvis Presley, som säljer flera skivor nu än han någonsin gjorde under sin livstid. Alla i västvärlden vet nog vem han är. Även de som ogillar hans musik. Man vallfärdar till hans grav och till Graceland. Min egen dotter har gjort en sådan tur, men mest för att skaffa mig ett minne från platsen tror jag.

Så har vi ikonen i öst, inte lika känd här i väst men med samma ikonstatus hos lika många människor. Jag talar förstås om Vladimir Vysotskij. Liksom till Graceland i Memphis så vallfärdas folk till den kyrkogård i Moskva där Vysostskij ligger begraven, med sitt monument och alla blommor. Det är fortfarande, 30 år efter hans död, kö till graven. På den ska man traditionellt skåla i vodka. Den vallfarten har jag själv gjort.

För några veckor sedan spelade Scalateatern en repris den föreställning som för 25 år sedan drog ner fullsatta hus, ”Vargjakten och andra sånger av Vladimir Vysotskij”. Det var en upplevelse utöver det vanliga. Ingen kan förbli likgiltig inför denna mans sånger. De når långt under huden.

Så började jag jämföra de båda ikonerna. Deras liv flöt så parallellt. De steg till båda stjärnorna men jag tvivlar på att Elvis visste vem Vysovskij var.

Elvis föddes 1935 och Vladimir 1938. Båda var januaribarn.

Vladimir kom ifrån en intellektuell miljö och var skådespelare innan han började sjunga. Han har spelat alla de stora klassikerna.

Elvis var vad man i USA kallar för ”White trash” och saknade utbildning. Hans pappa hade suttit i fängelse och själv började han sjunga i kyrkan. Han började som sångare men blev också filmskådespelare, även om jag inte kan tänka mig honom i vare sig Hamlet eller Macbeth. Å andra sidan så fick han aldrig chansen, utan gjorde den ena usla filmen efter den andra för att få ut sin musik. Det var inte hans val: Han var mer eller mindre ägd av den så kallade "översten". Den bästa av hans filmer tycker jag är King Creole.

De båda berörde som få med sina röster. Även om de hade helt olika repertoarer. Vladimir sjöng samhällskritik. Elvis sjöng ballader. En stor skillnad var att Vladimir sjöng sina egna texter och skrev sin egen musik. Bara sällan sjöng han någon annans sånger. Elvis var precis tvärtom. Han skrev aldrig varken egna texter eller musik, fast det finns specialskrivna låtar för honom, som till exempel ”If I can Dream”.

De levde båda självdestruktiva själutbrännande liv. Elvis var nykterist men tog livet av sig med sina narkotiska preparat och sitt matmissbruk. Vladimir dog troligen av en kombination av självförbrännelse och vodka. De blev lika gamla. De fick bara leva 42 år på jorden.

Ifrån intervjuer vet vi att Elvis manliga idol var James Dean. Vladimirs idol var inte helt olik Elvis, det var den unge Marlon Brando.

Vem lyssnar jag helst till? Det beror på humöret. Jag skulle inte vilja avstå ifrån någon av dem, men får erkänna att Vladimirs texter griper tag i mig mer än Elvis gör. De får mig också att fundera mera över saker i livet. Dessa texter om Leningrads belägring, om transporter till Sibirien, om Sanningen och Lögnen är alla så fascinerande. Även om ”Vargjakten” och ”Den Döde” är mest kända bjuder Vladimir på utsökt samtidshistoria i det han kallar sitt ”evigt förtrollande fosterland”. Han hade mycket av den humor som är svart, och som får människan att överleva i svåra förhållanden.

Båda orsakade förresten panik när de debuterade. Elvis rörde upp det pryda USA till moralpanik. Radion bojkottade honom och man försökte i det längsta stoppa hans musik. När de måste ge sig och låta honom sjunga i TV fick man bara visa honom från midjan och uppåt!

I Vladimirs fall var det politisk panik som utbröt. Man ville stoppa både honom och de som hjälpte honom framåt, till varje pris. Man avsatte och utvisade till och med hans chef på teatern och tog ifrån denne medborgarskapet. Men hans sånger piratkopierades gång på gång av bandspelare och spreds över hela det sovjetiska riket. Vilket som bekant är stort.

Elvis och Vladimir: Ni har gjort mitt liv lyckligare.

Av Sunny Börjesson 21 apr 2009 16:35