Forsränning i Landverkströmmen

Jag och Egon hade börjat med forsränning. Vi hade lånat pengar av Egons moster, för dem hade vi köpt två gummibåtar, en mindre Avon och en japansk, begagnade från Jukkasjärvi. Vi hade även köpt en Mercedesbuss med 13 sittplatser, den hade en dieselmotor på 70 hästar. Det säger sig själv att bussen inte var någon raket, vi kunde på plan väg få upp den i 70 i bästa fall 80 km i timman. Med den bussen åkte vi från Åre till Jukkasjärvi och åter på 3 dagar för att hämta de gummibåtar vi köpt.

Vi trafikerade tre sträckor av Indalsälven, Lövstaströmmen, Landverkströmmen och Tångböleströmmen. Man brukar dela in forsar i en femgradig skala där en etta betyder att där finns ett och annat skvalp, en femma är det svåraste, vari där kan finnas mindre fall. En sexa är i princip ofarbar. Även om det numera visat sig att en del är möjliga att ta sig ned igenom.

Vi forsrände mest Lövstaströmmen som är en tvåa och Landverk som är en trea, till och med en 3 i vårflod. Av säkerhetsskäl undvek vi Tångböleströmmen eftersom där finns ett mindre fall som är farbart under vissa förutsättningar, men där det finns en viss risk att gummibåten välter. Jag och Egon hade den policyn att vi inte forsrände svårare forsar än att en person utan större fara kunde bada sig ner, av det skälet var vi restriktiva med Tångböleströmmen.

Ekonomiskt så gick verksamheten så där, vi hade en del uppdrag, men eftersom vi hade tagit på oss att köra en tur om dagen oavsett hur många som anmält sig så hade vi på vissa turer endast två- tre passagerare. Det fanns även en annan firma som drev med forsränning, han kallades Skåne-Lasse och hade hållit på något år längre än oss, därför hade han insett att det bara var lönt att jobba mot konferens arrangörer och andra beställare. Vid säsongens slut så kontaktades vi av Skåne-Lasse som frågade om inte han fick bjuda oss på en öl nere på Torvtaket. Väl på plats så förklarade Skåne-Lasse att han ville köpa ut oss och i stället erbjöd oss anställning till nästa år, "Det här med konkurrens är väl bra, för kunden. Men vi förlorar på det båda två, så jobba för mig i stället." Vi förklarade att vi nog behövde några öl till för att bättre kunna tänka igenom situationen, vilket Skåne-Lasse bistod med. Innan kvällen hade vi blivit överens.

Nästa år så var en av de första beställningarna från försäkringsbolaget Tillsammans som konfererade med en grupp på 50 personer på Hotell Åreslänten. Vi skulle åka med tre båtar, det var jag Egon och Skåne-Lasse som hade varsin båt. Eftersom Tillsammans transporterades i en egen båt behövde vi inte bry oss om den detaljen utan vi måtte upp i Landverk med 3 båtar när gruppen kom. Till säkerhetsutrustningen vid forsränning hör hjälm och flytväst, senare har även vid vissa svårare forsar tillkommit våtdräkt. Detta var i mitten av juni och vårfloden var hög, smältningen från de omgivande fjällen rann stritt ner genom Enan, Handölan och Rekån ner i Ånnsjön som sedan fortsatte ner genom Landverk till Landverkströmmen.

Vi började med att gå igenom förutsättningarna för vår tur, att det var högvatten och därför lite tuffare än annars, därför var det viktigt att hålla i sig, lyssna på kaptenens order och att absolut inte stå med knäna mot den mjuka botten utan sitta på pontonerna.

Vi lastade i båtarna och gav oss iväg, jag hade den första båten och Egon den sista. Direkt vid landverkströmmens början visade jag de hällristningar som finns och som är cirka 5000 år gamla. De är påtagliga bevis för att det goda fisket och jakten gynnat bosättningar i trakten under mycket lång tid. Landverkströmmen består av två forssträckor med ett mindre sel mellan. Den första forsen är något mindre strid, ändå fick min besättning jobba. Vi valde att ränna utan åror till kaptenen, utan båtens styrsel var helt beroende av hur väl passagerarna lyckades paddla med sina paddlar. I början lät jag med avsikt båten gå på tvärs genom några mindre valsar, det innebar att samtliga var genomblöta och helt alerta inför det som komma skulle. Vi tog oss ned utan några problem, vid de största valsarna valde jag att inte busa utan att gå på säkerhet, det vill säga att gå rakt fram med kraft. Stämningen var hög ombord.

Vid selet låg sportfiskeklubbens stuga, där tog vi iland för en enkel lunch. Vi "råkade" hitta ett stort grillgaller, samma grillgaller som vi alltid råkade hitta, därtill hittade vi grillkol. På dessa grillgaller grillade vi medhavd öring. Vid ett tidigare tillfälle hade jag tycket att öringarna blev ovanligt kletiga då jag saltade in dem, förklaringen kom då de som tagit socker till kaffet klagade över salt kaffe. Den här gången blev dock öringarna korrekt saltade. Till öringarna serverades klämma av ortens tunnbröd, därtill en öl och en Jägermeister per skaft.

Styrkta av Jägermeister och öring så var det då dags för den sista delen av Landverkströmmen. Jag uppmärksammade min besättning att nu var det slutlekt, vi hade den svåraste delen av strömmen kvar, därtill i vårflod, jag uppmanade dem att hålla sig hårt fast och att paddla utav bara… när jag så begärde. "Äh, nog snackat, buss på" fick jag till svar. Jag kan ge mig den på att där fanns de som lyckades få i sig dubbla doser Jägermeister.

Vi var inne i strömmen och på grund av den strida vårfloden var jag tvungen att vara helskärpt. Att busa för att den på vägen spetsa till upplevelsen var inte längre nödvändigt. "Höger fram! Vänster back! Alla fram PADDLA!!!" På slutet av ströment trängdes strömmen ihop till en ca 15 meter, mitt i strömmen fanns en stor sten, man var tvungen att gå på endera sidan av stenen, bakom stenen bildades en fyttirackarns stor vals. En vals är den turbulens som bildas bakom en stor sten eller under ett fall, det kan närmast beskrivas som naturens egen jättestora tvättmaskin.

Jag valde att gå på höger sida om stenen, jag beordrade min besättning att paddla för att de var värda, för jag såg att valsen bakom var minst 2,5 meter hög, vi behövde all kraft vi kunde uppbåda för att ta oss igenom. Vi kom förbi stenen och in i valsen, ner i skumgrytan där kom vatten från alla håll, så upp på vågen bakom, precis innan toppen började vi tappa fart, "PADDLA" skrek jag, med en sista kraftansträngning kom vi över vågkammen. Den sist delen bestod av några stora stående vågor som vi gick igenom på tvärs, bakifrån, framifrån och vi var igenom nere vid bron över E 14. Men kunde nästan ta på euforin ombord. Det hade varit en bra tur.

Efter cirka 5 minuter kom Skåne-Lasse ned med sin båt. Det var samma stämning ombord på den, vi enades om att Landverkströmmen varit på ett riktigt busigt humör just idag. Efter ytterligare 5 minuter kom Egon ned med sin båt. Där var inte alls samma stämning. De var bleka och tysta ombord, "Har ni sett Lennart komma nedför älven?” frågade en äldre kvinna med glasögon av Ray Ban-modell. Nej vi hade inte sett vare sig Lennart eller någon komma ned med älven svarade vi. Egon förklarade, i valsen hade de tappat Lennart överbord. Att någon faller överbord i samband med forsränning är inte ovanlig. De som deltar är utrustade med flytväst och hjälm, och skall normalt klara en färd nedför den ström man färdas. Just den här gången var vi lite tveksamma över valsen på slutet, det skulle kunna fastna någon i den.

Från Egons båt hade alltså Lennart fallit överbord, men vi hade inte sett någon komma flytande förbi upptaget, det borde vi ha gjort. Kunde Lennart ha fastnat i valsen? Normalt inte, men det var ju mycket högre vattenstånd nu än annars. Kvinnan med Ray Ban-glasögonen såg på oss, "Ja egentligen är det väl inget att bli orolig för, men Lennart har precis gjort en kranskärlsoperation så han borde inte anstränga sig alls." Jag, Skåne-Lasse och Egon såg på varandra, ingen sade något men frågan vi ställde oss var: "Hur i Helvete tänker man då man låter en nyopererad arbetskamrat delta i forsränning?" Vi förstod även att det var vi som arrangör som hade det yttersta ansvaret, vi såg framför oss tidningsrubriker, vi såg oss stå inför tingsrätten. Vållande till annans död, eller vad det kunde bli av detta.

Vi måste kolla stränderna sade Egon, "Du tar dig över till andra stranden, så tar jag den här" sade Egon till mig, "Han kan ligga någonstans uppströms". Vi började ge oss av, då får vi se Lennart komma gående mot oss. Han var nedkyld men vid gott humör. Han hade åkt med den sista stökiga sträckan för att sedan hamna i ett bakvatten. Därifrån hade Lennart i lugn takt gått de sista 300 metrarna genom skogen till upptaget. De flesta av deltagarna hade varit förutseende att ha ombyte liggande i sin buss, så även Lennart. Därför fick han snabbt på sig torra kläder. Lennart så ut att vara helt vid god vigör men lovade ändå att uppsöka hälsocentralen i Åre för en undersökning.

Ingen i gruppen kritiserade oss arrangörer, utan man var rätt självkritisk som hade låtit Lennart delta. De utryckte även sin uppskattning för arrangemanget som hade varit en stark och omskakande upplevelse. Vi var nog alla så lättade då vi såg Lennart komma gående efter stranden. När bussen åkt med Tillsammans konferensdeltagare satte vi oss och bara var tysta, sedan enade vi oss att till våra rutiner göra ett tillägg, att vi skulle fråga inför varje tur om där fanns någon nyopererade eller någon med åkommor som innebar en ökad risk exponering. Vi beslöt att man lär så länge man lever, och att vissa lärdomar kräver eftertanke över en öl på Torvtaket.

Av Leif-Arne Undvall 19 mar 2009 14:04