St Patrick´s Day - En stolt dag för Irland

"Lá Fhéile Pádraig Sona Daoibh" - så sade man till varandra den 17 mars varje år under min uppväxt i Irland. Det betyder på Gaeliska "Glad Sankt Patricks Dag" och St. Patricks Dag, som vi alla vet, är Irlands nationaldag. Idag, inte bara på den gröna ön där jag växte upp, utan över hela världen, särskilt i USA, Canada och Australien där de största etniska folkgrupperna är av irländsk härkomst, det sägs att uppåt 15 av USAs befolkning består av irländska ättlingar är det "grönt" som gäller. Folk klär sig i grönt och dricker grönt öl och alla i de engelsktalande länderna försöker härma den irländska dialekten, som för det infödda engelska örat anses låta humoristiskt. En annan sak man gjorde hemma på Irland var att man gick ut på morgonen och plockade "Shamrock" klöver när det fortfarande låg dagg på marken. Man satte en knippa i kavajkragen. Den satt där hela dagen för att märkera att det var vår nationaldag. The shamrock är för irländaren vad tre kronor är för svensken.

De flesta länder på jorden har sina nationaldagar, men jag vågar påstå att det knappast finns ett land på planeten vars nationaldag världen över firas så grundligt som den irländska St. Patrick’s Day! Det tog dock en herrans lång tid för svenskarna att upptäcka Irland. När jag kom hit för 40 år sedan, visste svenskarna ingenting om mitt hemland och deras frågor typ "om alla på den gröna ön har rött hår och fräknar?" lät lika löjliga som Irländarnas frågor om svenskar : "Är alla blonda med blåa ögon?". Det var först mot slutet av 80-talet som svenskarna upptäckte Irland. Innan dess fanns knappt någon charterresa dit och det berodde på två saker. Först, under den stora charterexplosion under 70-talet pågick hårda strider uppe i Nordirland och svenskarna fick för sig att man kunde träffas av en kula om man åkte till ön! Den andra orsaken var förstås vädret. Det regnar mycket på Irland och svenskarna vill ha sol. Jag minns 1988, när jag i egenskap av skivbolagsdirektör åt Tommy Körberg när han vann Melodifestivalen med "Stad i Ljus", åkte med den svenska delegationen till Eurovision finalen i Dublin, hur svenskarna, inklusive journalisterna blev mycket förvånade när de märkte irländarnas gästvänlighet. Svenskarna blev nästan paffa när de märkte den vänliga stämningen på ön. Jag för min del bara suckade, för jag hade i många år försökt att tala om detta för svenskarna som på 60- och 70-talen trodde att de var världsledande i socialt uppförande. Tyvärr levde svenskarna då och fortfarande på medeltiden när det gäller socialt uppförande. Jag kan summera det hela så här efter 41 år i detta avlånga land: Svenskar är svårnådda vid första mötet. De är formella och vill visa sina finare och gedignare sidor medan irländarna med stora leenden håller ut armarna och säger "kom in och drick en kopp te hos oss". Det skulle en svensk aldrig säga till någon som råkade knacka på dörren, men tro det eller inte, det är vardagsmat på Irland.

Vad är det då som har gjort Irland och irländarna så populära som de är i den engelsktalande världen? Det beror förstås först och främst på deras världsberömda gästvänlighet och på deras humor som präglar det engelska språket. Vi som kommer ifrån Irland har mycket lättare att komma i kontakt med engelsmän, amerikaner och australiensare än de har att komma i kontakt med varandra och det är på grund av att de är fascinerade av hur vi låter när vi talar engelska. Det kan vara svårt för en svensk att begripa detta men det är ett fenomen som alla engelsktalande känner till.

Vi som kommer ifrån Irland och som talar engelska med irländsk brytning talar bäst svenska av alla invandrare i Sverige. Det upptäckte jag redan i slutet av 1960-talet när jag, efter en mycket kort tid i Sverige, märkte hur utlandssvenskar förbluffades över hur bra svenska jag talade. Det är klart att vi irländare bryter på svenska och vår brytning omfattar det där engelskspråkiga rullande "r-en", men om man jämför hur vi talar svenska med hur engelsmän eller amerikaner talar, finns en enorm skillnad. Amerikanare kan man överhuvudtaget inte förstå, medan engelsmännen talar så att man småskrattar, men vi irländare talar med bara en knappt brytning. Det bästa exempel på detta kan ni själva höra om ni tittar på TV4s program "Let’s Dance" på fredagskvällar. De två manliga jurymedlemmarna, Tony Irving och Dermot Clemenger är engelsktalande invandrare. Lägg märke till hur dessa herrar talar svenska. Irving talar med en förskräcklig brittisk brytning medan Dermot Clemenger talar nästan kristalklar svenska, ungefär som undertecknad. Varför? Därför att Clemenger är irländare medan Tony Irving är engelsman. Clemengers brytning påverkas av det faktum att han kommer ifrån en Dublinförort som heter Crumlin där man talar engelska med en mycket stark irländsk brytning. Tony Irving kommer dock ifrån norra England det hörs på hans engelska och han kommer aldrig att tala svenska som Dermot Clemenger, som talar nästan lika bra svenska som jag gör, med mina 40-år av erfarenhet av språket, trots att han bara har bott i Sverige sedan sekelskiftet.

En annan sak som för oss irländare samman med engelsmän och amerikaner är deras kärlek till irländskt öl. På Irland finns ett öl som heter Guiness och som är världsberömd. Det har spridit sig, tillsammans med den irländska folkmusiken, över hela världen. Det lär knappast finnas en stad i den civiliserade världen som inte har någon "Irish Pub" och i Sverige finns flera musiker som spelar irländsk folkmusik. Ett av dessa band består av blonda svenskar som t.o.m. har lärt sig att sjunga på engelska med irländsk brytning.

När jag växte upp var St. Patrick’s Day en mycket speciell dag. Det var då vi fick tänka på att vi tillhörde ett folk, som trots århundraden av elände och förtryck, ändå hade klarat sig och lyckats sprida sig över hela jordklotet. Sankt Patrick kom till Irland ca. år 300 efter kristus med kristendom i bagaget och han lyckades fästa religionen i folksjälen. Under min ungdomstid var 98,5 av Irlands befolkning Romerska Katoliker medan 1,5 var protestanter. Det finns också många myter och legender om Irland. En av dem handlar om hur det var Sankt Patrick som drev ut alla ormar ifrån Irland som i dag, med undantag av bara Island, är det enda land i Europa som inte har en enda orm förutom på Zoo!
Jag skulle kunna skriva flera sidor till om mitt gamla hemland, men jag sätter punkt här och önskar mina medirländare här i Norden en "Happy St. Patrick’s Day"! Jag måste erkänna att jag idag längtar till den irländska morgondaggen för att plocka lite shamrock och hälsa mina medirländare "Lá Fhéile Pádraig Sona Daoibh"

William "Liam" Butt
Obs! Namnet "Liam" är det irländska motsvarighet till det engelska namnet "Billy".

Av William Butt 16 mar 2009 23:51