Melodifestivalen 2009: Heter det "plenissalen"?

I korthet vill jag säga att gårkvällens delfinal tilltalade mig bättre än de andra programmen. Kanske har jag vant mig vid Petra Mede och tyckte just igårkväll, att hon var väldigt snygg i sin vackra svarta klänning med blommor och släp på. Duktig designer.

Jag tittade på festivalen ensam igårkväll och på samma gång förberedde jag en middag för några vänner som jag ska ha idag. Kakan skulle i ungen, grädden skulle vispas och sen smakade jag på vinet framför TVn. Jag varvade mina egna bestyr med att titta på Melodifestivalen, för ni vet ju att kvinnor kan göra många saker samtidigt.

Mina reflektioner i korthet om kvällen, är alltså att Melodifestivalen har funnit sin egen melodi med komikern Petra Mede, som den som slussar programmet i hamn.

Mina reflektioner om låtarna och texterna är, att de alla handlar om vunnen eller svunnen kärlek, så vi ser klart och tydligt vad det är som upptar våra mänskliga tankar mest - kärleken och sveket.

Sara Dawn Finers låt "Moving on" handlar om att gå vidare och om att man lär sig livets läxa sakta - samt om att inte ge upp. Skönt! tänkte jag, då är det inte bara jag som ibland har svårt att fatta. Det är en bra låt och en vinnande låt, vilket jag inte tyckte förut, men denna magiska förberedningskväll skimrade allt mer än vanligt, grädden var fluffigare, äpplekakans smör glänste i sockret och kanelen och kycklingfiléerna låg på tining. Sara Dawn Finer har, som jag tidigare sagt, faktiskt väldigt vackra blå ögon. Hon ser nästan ut som en renässanstavla!

BWO:s låt la jag också särskilt märke till. Texten handlar om att vi inte är ensamma om att lida här i livet: "You´re not the only one who hurts" men, jag vill hålla din hand säger Martin Rollinski, som ikväll inte var i toppform, men det var en fin låt.

Amy Diamonds låt: "It´s my life" handlade om att hon skulle tala om för killarna att hon gick sin egen väg, men att hon ville bli hårt omkramad. En liten tjej med attityd, vilket inte är alltför ovanligt i dag. Även hon var ojämn i tempo ibland, upplevde jag.

"Higher" med Star pilotes: Lovade i låten, att de skulle ta "henne" higher and higher. Lite intetsägande text. Jaha, tänkte jag, kan de verkligen lova det, eller är det bara prat? Killen som slog en volt i centrum av scenen, gjorde i alla fall en bragd!

Caroline af Ugglas låt är äkta och på svenska. Äntligen en svensk låt! Man "hajar" den direkt!
"Snälla , snälla, snälla, snälla" ber hon. Gå inte ifrån mig och lämna mig inte ensam! Du kommer att ge allt det du gav till mig till en annan kvinna - och inte till mig!
Vad har jag gjort för fel?" sjunger Caroline så innerligt och bedjande och får rungande applåder. Tänk att en sån enkel "down to earth" text, kan ge ett sånt gensvar! Men, det gjorde den. Hon är innerlig Caroline af Ugglas.

Lite om Lili & Susies låt "Show me heaven!": Jag gillade inte alls texten, där kvinnorna sjöng ungefär - "Här står vi tillsammans, visa mig himlen, ge mig oförglömliga minnen", på ett sätt så man dvs. jag undrade, kommer de ut ur garderoben nu? Alltså, låten ligger i tiden ifall den handlar om kärlek mellan kvinnor, men är inget för mig.
Jag har lärt mig att vara lite taskig av Petra Mede, ifall ni undrar. Det trodde jag aldrig!

Till sist vill jag säga, att Sara Dawn Finer gick till final i Globen och det gjorde också Caroline Af Ugglas, kvinnan med "guldstövlarna".

Internationella juryn tog Sofia, som sjöng på grekiska till finalen. Just då ringde klockan för äpplekakan, så jag kan ha missat nåt.

Till sist ett kul Petra Mede skämt:

"Heter det Plenissalen? Jag har alltid sagt Plenisrummet!"

Av Pia Isaksson 08 mar 2009 17:00