Infektioner lika farliga som resistenta bakterier

De resistenta bakteriernas dödshot är redan över oss - det finns folk i vårt land som har dött till följd av dem.

Sjukhus och vårdcentraler får starka direktiv att minska antibiotikabehandling för infektioner. Vi som medborgare kan bidra till minskat intag av antibiotika, genom att inte propsa på penicillin vid harmlösa infektioner.

Problemet är att vissa infektioner som ter sig harmlösa för vårdpersonal kan vara riktigt bedrägliga och direkt farliga för den sjuka. En tandinfektion till exempel, ses inte direkt på hög sänka. Det vårdcentraler allenarådande går på om huruvida de ska föreskriva antibiotika, är hög sänka. Om man inte har hög sänka är det mycket osannolikt att man har en infektion heter det.

Vi måste inse att folk kan bli dödssjuka av att inte få behandling av en infektion också, precis som man kan bli av de resistenta bakterierna. Och detta måste vi förhålla oss till. Det gör inte vårdcentralerna idag. De nekar folk som säger att de mår riktigt, riktigt dåligt att få antibiotika, och tycker sen att de drar sitt strå till stacken eftersom de har varit duktiga på att inte ge antibiotika. Strama Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens är nöjda. Deras affischer klär vårdcentralers väggar: ”Du blir frisk av din förkylning hemma. Du behöver inte antibiotika.”

Vårdpersonal utgår endast ifrån sänkan och kan avhålla sig från att undersöka patienten då den hävdar att den har en infektion som inte försvinner, och att det faktiskt inte handlar om en vanlig förkylning – det är faktiskt sådant som man ibland som sjuk känner. Jag är övertygad om att det här obalanserade förhållningssättet kommer att leda till att folk riskerar att dö framöver, för att de inte får sin infektion behandlad.

Då vi ”förhåller oss” till dödshotet med de resistenta bakterierna så är det extremt viktigt att personalen undersöker en patient som inte blir bra från sin ”förkylning”. De måste lära sig att känna igen beskrivningar som patienten kommer med, och inte hela tiden ha som högsta mål att neka antibiotikabehandling. Vårdcentraler måste dessutom vara mer medvetna om detta med tandinfektioners bedräglighet.

Själv hade jag dessutom snudd på lunginflammation förra våren, då hade jag tidigare nekats antibiotika med argumentet att min sänka och min feber var låg. Jag blev riktigt, riktigt dålig och fick till slut en tung behandling av en läkare på Cityakuten, som sa att just den här typen av infektioner syns inte alltid på feber och sänka. Det kan göra att man får en farligt elak infektion, som måste botas.

Nä, vi måste hitta en balans i hur vi möter upp infektioner som kan göra oss riktigt sjuka och det restriktiva förhållningssättet i antibiotikabehandling. Vårdcentraler får se till att ta ordentligt med prover om en patient hävdar att hon/han är riktigt sjuk. De måste lära sig att urskilja en harmlös kontra en ”bedrägligt harmlös” infektion. Detta ska inte åligga patienten att veta.

Läkare ska lyssna på om patienten säger att den inte mår bra. Patientens information är alltid viktig att lyssna på. Läkare och vårdpersonal som klarar av att lyssna, ger en skickligare behandling. Debatten om de resistenta bakterierna måste ta upp de här problemen.

Av Karin Holmberg 20 feb 2009 13:40