Goda Kamrater

Hos baptisterna fick vi bygga plastmodeller av flygplan eller krigsfartyg varje torsdagskväll. Verksamheten kallades för GK vilket stod för Goda Kamrater men vi döpte om verksamheten till Gula Kalsonger, vilket vi dretungar tyckte var övermåttan lustigt. Baptistpastorn var en hygglig människa, han tjatade inte så mycket om Jesus och religion eller så, antagligen så fick han nog av det ändå på dagarna. Vi fick beställa modeller ur en katalog, de kostade inte många kronor, dessutom var det sällan svårt att lugga mor och far på de kronorna, för de tyckte antagligen att det kunde vara värt att hålla oss ungar undan mellanöl, snus och andra dårligheter så länge som det gick. Det gick väl sådär med den saken, men de försökta i alla fall.

Vi fick helst inte beställa några krigiska modeller, åtminstone inte något nutida krigiskt, historiska krigiska modeller gick av någon anledning bra. Mest byggde vi skeppsmodeller, gärna sekelskepp med invecklad rigg, som tog lång tid och mycket pyssel att färdigställa. Färg höll pastorn med, lite kluvna var vi inför pillet med att måla våra modeller, det vart ju bra, åtminstone då man försökte vara noggrann, men det dröjde å andra sidan flera veckor innan vi var klara och kunde ta hem det vi byggt.

En torsdag var där en ungdomskonsulent från någon slags överordnad Babtistorganisation. Hon fick oss att på stället hoppa åt olika väderstreck beroende på vilken av de fyra evangelisterna hon ropade namnet på. Markus var åt söder tror jag, men på pin kiv koppade vi fel med avsikt hela tiden för att se hur lång tid det skulle ta innan vi fick henne ur balans. Hon tröttnade efter en stund och började spela och sjunga Jesussånger för oss på gitarr. Vi funderade på om vi skulle gå något mera på GK efter den kvällen. Men nästa torsdag var vi ändå där, vi hade ju modeller att bygga klart, dessutom var det bara vår pastor den gången så vi fortsatte gå.

Vi höll till i ELIM kapellets källare, ovan källaren fanns själva kapellet. I kapellet fanns på scenen flera instrument, bland annat en Hammondorgel. Vi fick egentligen inte röra instrumenten, vare sig basen, pianot eller Hammondorgeln. Pianot och basen gav vi sjutton i men orgeln, vilket vidunder, en riktig Hammond B3, med Leslie. Orgeln hade massor med knappar och skjutreglage. Det tog nästan ett år av tjat och andra övertalningsmetoder innan pastorn ens lät oss starta den. En Hammond B3 är rena rymdfarkosten, där finns 2 manualer med 61 tangenter, 25 baspedaler, med hjälp av all skjutreglagen kan variera Hammondorgelns ljud nästan obegränsat. Den gode urmakare Hammond som en gång konstruerade den orgel som fick hans namn ville göra ett slags billigt substitut till riktiga kyrkorglar så även fattiga församlingar hade råd med ett musikliv. Ljudet i en riktig Hammondorgel skapas av tonhjul en slags generator en för varje ton.

De första till att börja använda Hammondorglar var fattiga baptistförsamlingar, därför är ännu idag en Hammondorgel ett stående instrument i gospel. Tänk en färgad baptistkör, en flygel och en Hammondorgel; då snackar vi Halleluja, inget litet försiktigt halleluja utan ett stort fyttirackarns Ha-Le-Lu-Jaah . Vi fick turas om att spela på orgeln, när det var min tur lyckades jag improvisera fram orgelslingan som inleder Hep Stars Wedding today. Jag var därmed såld på en Hammondorgel. Även om det skulle dröja många år innan jag fick råd med en egen Hammond, så motiverade min längtan mig att traggla mig igenom flera års pianoläxor, bara för att vara någorlunda beredd den dagen jag kunde köpa min egen.

Pastorn hade en stor tjänstebostad i vinkel till ELIM kapellet, så pass stor att där fanns ett par extrarum som hyrdes ut till studenter vid korrespondensgymnasiet. Den här vintern hyrdes rummen av två flickor som hette Anna och Lotta, Lotta hette egentligen något annat, men ingen visste vad. En av de traditioner pastorn hade var att bjuda oss modellbyggare på julgransraskning. Då fick vi först en duvning i kapellet sedan bjöds vi upp till tjänstebostaden för pepparkakor och saft. Därefter skulle det lekas lekar. Efter en kort stund började leken övergå i en allmän villervalla. Anna och Lotta var hemma den där kvällen och var ut ur sina rum en stund och hälsade på oss, sedan gick de in på Lottas rum. Båda flickorna var äldre än oss och hade stora bröst, vilket gjorde dem spännande för oss småkillar. Egon var lite yngre än oss andra, han brukade följa med sin bror, vi fick idén att vi skulle stänga in Egon tillsammans med Anna och Lotta på deras rum. Vi överföll Egon och bar honom mot flickornas rum och trots att Egon var mindre kämpade han mot med en styrka och en intensitet som var imponerande. Till slut hade vi fått upp dörren till Lottas rum, Egon var nästan inne i rummet men kämpade kraftigt emot. Lotta skrattade och lovade att både hon och Anna skulle pussa Egon så snart de blev ensamma med honom. Egon var högröd i ansiktet och satte bestämt foten för dörren. Hans bror, Lars och jag tryckte på dörren, så fick vi igen den. Men direkt hördes ett kraftigt skrik:
- Tån, Ni har haft av tån.

Vi öppnade dörren där stod Egon hoppande på ett ben och skelade med ögonen av smärta. Pastorn kom springande och överblickade det som hade skett.
- Det är säkert bara som det känns,
- Vi tar av strumpan så vi får se hur det är med din tå. Försiktigt tog de av Egon strumpan, foten var rejält blodig, tån såg sargad ut. När de skakade ur strumpan föll en bit av Egons stortå ur.

Pastorn ringde doktor Björkdunge, som förklarade sig villig att ta hand om olycksfågeln även om det var 20 dag Knut och han hade gäster. Egon skjutsades till dr Björkdunges mottagning, som fanns i nedervåningen av doktorns stora gula tvåvånings tegelvilla, i pastorns gamla Opel Rekord. Även om nu den gamle doktorn inte nu var någon specialist i fotkirurgi så hade han all sin erfarenhet av allsköns olycksfall med motorsågar och slåttermaskiner, därtill hade han nog en speciell fallenhet, för han lyckades på egen hand sy ihop Egons stortå till full funktionalitet.

Vi tre som hade kapat Egons stortå skämdes de närmaste veckorna och höll oss ovanligt lugna, ända fram till då färghandlarens barnbarn kom på besök och fick sin morfar att ta hem extra kraftiga ollonskott.

Av Leif-Arne Undvall 12 feb 2009 14:22