De leende sossekvinnorna

2010 års val närmar sig och de politiska experterna får alltmer att göra. Men deras prognoser om utgången av valet är lika tillförlitliga som de ekonomiska förståsigpåarnas prognoser varit om den ekonomiska utvecklingen. Den store experten Sören Holmberg gick ju ut med prognosen att borgarna aldrig kommer att ta in de 12 som de låg efter i opinionen. Men han vet inte nåt om framtiden. Redan har siffrorna halverats och det kan bli ännu värre för vänsterblocket, men det kan också gå åt det andra hållet.

Nu är det så att vänsterblocket hämmas enormt av att det i toppen av S finns tre ständigt småleende kvinnliga sossar. För att en politiker ska vara trovärdig i sitt budskap fordras det att hon har tre olika ansiktsuttryck. Ett där hon är glad och skrattar, ett allvarligt för när hon har ett seriöst och viktigt budskap och ett där hon är störtförbannad över rådande orättvisor.

Ordförande Mona har bara ett. Hon är ständigt småleende vad hon än säger. Och det kan hon ju inte rå för, hon får skylla på generna. Men synd för hennes framtoning. Likadant är det med ordförande Vanja. Hon ler alltid. Men nu när dåliga tider är på gång borde hon se mycket allvarlig ut. Värst är det för partisekreterare Marita, som dessutom har ett ironiskt småleende à la Palme. Och sånt går inte hem i stugorna. Men hon lär ju förflyttas till Bryssel och det är nog positivt för S.

Vänsterblocket har också nackdel i den politiska opinionen på grund av det rådande kvinnoföraktet. Värst är det i sossarnas högerflygel och närheten till Sverigedemokraterna. Bland dessa machokillar står inte kvinnliga politiker med jämlikhetsideal särskilt högt i kurs. Och det kan få avgörande betydelse om det bli jämnt i det kommande valet.

Den troligaste prognosen är att borgarna sitter kvar. Att 2009 skulle bli ett skitår var nog en felsägning av Littorin. Han menade nog att 2009 blir ett skitbra år, åtminstone för de välbeställda. De har nämligen en rad fördelar. Att pressen till nästan 100 är borgerlig och att borgarna har den ekonomiska makten. Den politiska hade de ju redan innan 2009. Dessutom tycker 90 av svenskarna att de har det mycket bra just nu. Att 10 är arbetslösa eller lider av utanförskap behöver de borgerliga inte bry sig om. De röstar ju ändå inte på dom. Man kan kanske konstatera att om vänsterblocket trots dessa handikapp lyckas ta tillbaka regeringsmakten så har de verkligen utfört en storartad prestation. Och då kommer det att gå bra för Mona Sahlin som statsminister.

Målet för Sahlin är alltså att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det är ju hedervärt. Eller som Ovidius sa en gång: ”Ut desint vires, tamen est laudanda voluntas”. Även om krafterna saknas, så är likväl viljan berömvärd.

Av Lennart Karlsson 12 feb 2009 15:36